Aftonbladet – 16 oktober 1855, sida 2

Då vi kommit att ånye beröra dessa! förhållanden, anse vi oss ej böra underlåta at fästa uppmärksamheten oo en omständighet. som för frågan om den fria spanmålssxporter är af den högata vigt, men som vi icke hit: tills sett vidrörd af pressen. Det är, att der betydligaste delen af den stora rågutförseln består af förlidet års skörd. Anda iatill börjar af September månad kan man kraappast au taga att någon spammål af årets skörd blifvit exporterad, och allt hvad sedan dena tiden blifvit af den nya rågsekördenr från hela riket utfördt, torde svårligen uppgå till mer än eti par husdra tusen tunkor. Ännu i de sednaste dagarae hafva partier råg af förlidet års skörd kommit i marknaden.! — Med anledaing af Posttidningens anmärkningar mot den i Göteborg firade Sebastopolsfesten och de oordningar som, enligt P, T. tillhandakomna underrättelser, derunder skulle förefallit, innehåller Handelstidningen iöljande: Att i den stora fölkträngseln på bron en olyekshändelse inträfiade, hafva vi redan omnämnt och beklagat, men mingen har undrat öfver att saken aflopp dermed, då den talrika folkmassan var alldeles öfverlemnad åt sig sjelf. Det röjer då i sannieg en ganska utmärkt hållning hos en menniskomassa, utaf hvilken den minsta tryekniog verkar med ofantlig kraft, att den svåra trängseln ej åstadkom några farligare följder. Att en hop psjkar hurrade åt de tända ljusen snso vi ganska ursäktligt, om det ock var störaade för ett par af talen, under hvilka dessa hurrningar särdeles pägingo. Hvad fönsterinslagningarna angär, så reducera de sig till ati ett eller par fönster lära sedmare på aftonen, af nägon enstaka person, blifvit inslagne hos en privatman, hvilken oss vetterligen ej har med sparmälsutförsela ait göra. Det märkliga är, att det lärer varit en artillerist, som blifvit gripen på detta dål. För öfrigt har sa ken ej väckt ringaste uppmärksamhet, så att man här knappt talat om densamma. Posttidningens nyfikenhet att få känna namnen på de personer, sem stodo i spetsen för festens ordnande och utförande, kan lätt tillfredsställas om dem ärade brefskrifvare tager reda på nägot af de till England: och Frankrikes konsuler utfärdade, tryckta bjudningsbref, hvaruader alla de kemmiiterades namn vero tecknade. Detta kunde ju höra till de :-mara un: derrätieiser., hvilka brefskrifva:en lofva: iramdel meddela. Vi tro eljest icko att det ges mer än en mening der. om i värt samhälls, att festen var både lifvad, lye kad och storartad., — Vi låna återigen ur Öresundsposten deas sednaste Memoirer öfver förflutna veckan, hvilka, nu såtrena alltid jikanta till sin form; denaza gång framhålla flera tänkvärda sanningar: Hvad skola vi göra med kung Bomba? Näget må der ja sko. Med endo, om ej med gede. Derem.är deck alla eniga, att på detta viskan det ieke gerna fortgå. Att han är ena skandal för monarkien; en vanära för Kurepa, för hela den civiliserade verlden, detta är ett ax:om. Skall man insätta kenom på ett därhus eller slå honöm ihjel? Ett tredje synss koäppast gifvas: Det har visserligen varit ett ögonbliek sagdt att den sista kabinettsförändringen i Meaps! ändtligen skulle lemfig någern utsigt till ett ädnat sakernas tillstånd. Efter allt hvad sedmast blifvit upplyst, är detta en illusion. Systemet fertfar ait vara preeist detsamma, ech de persenälförändsingar, som skett, torde, när all kemmer omkring, vara snarara till det sämre, än tili nägot verkligt bättre, jag vill ickö säg så mycket som: i konstitutionel mseniog, masn helt enkelt i mensklig. Alltså! Polistyranniet siår i dag som i går med piskan lyftad öfver hvarje neapolitansk medborgares rygg, spioneriet trippar på sin p:st vid hvarje dörr, och 15,000 legda sehweiaare ligga med skarpladdade reffelbössor på lur för att vid första höga viok läsa det gå löst emot kung Ferdinands älskade undersäterd. Det skall blifva för framtidens historieskrifvare en hård nöt att knäcka, det att någorlunda skapligt tillvägabringa en förklaring huru sådant varit möjligt i Enropa ännu i midien af det nittonde århundradet. Oseh jag fruktar man svärligen dervid skall komma till anna resultat, än det att om vissa furstar ännu vid denna epok af vår tidräkning varit vidunder af afskum, vissa folk ieke mindre varit nägra eländiga stackare. Det är denna sanning, som tyvärr måste litet emellanåt uttryckligen upprepas och förkunnes kring gator oeh torg, och trumpetaz i öronen på menskligheten, att om mingenstädes i verlden dat gär uselttill oeh öfvas nedrigt våld från de maktegandes sida, och förrådas stora ech heliga intressen, och bortfuskas de vigtigaste saker, och trampas under fötterna de heligaste förpligtelser och eder, och såras de ömtäligaste känslor, så är felet ofta lika mycket nationsrnas som deras turstars. Att mycket sker, som det sker, är illa nog; men att det kan skeärofta änöu sämre. Och detta sista hafva folken sjelfva på vitt samvete. Felton sjelfva, som sofra då de boråg vaka, som sitta mad armarne i kors då de borde verka, som splittra sig i oenighet och småaktighet då de borde: bälla tåamman till en gemsnsäm kraftsträngning, som hafva sin varelse i kryddboneserioeh spåekhökeri och kälkborgeri då de-borde visa en allmän anda och laga staten om hand; som krypa fegt bakem disken pller pulpeten då de borde stå fram sem mån för sig med Öppen panna, tom sätta i allt sitt. hopp till det högre förmynderiei då de likväl sjelfra äre till myndiga år komna, med ett. ord: som låte hundsfotterx sig, bastonera sig, bsdraga sig, häna sig, då det i stället — Då de i stället borde visa hvad ett folk är: något kRanat än kreatur. Men äfven krealuren lita sig icke utöfser en viss gräns förtrycka, soh sjelfva tålamodet har doek sitt oem plus ultra. Är ieke detta ögonbliek, denna gräns inne för det arma Neapel? Skela vi ännu längre se detta plågeri, denna ursinnighet, denna all mensklig rätt trolsaxde :fråekhet, sam sedan tiotal af år förvandlat Eurepas skömaste land til en bagre,. TEATER Kongl. toztorn uppbär, såsom hvar man vet, stt gaxska betydligt understöd af statem; dels lirekt, dels isdirekt, och hvilket saxnolikt blifris gifvet urder den förutsättning, att demma teaer, uten att rödgas slafviskt foga sig efter om örskäsmd smak och utan attjägta efter retmedål utt tillfredsställa em sådam emåks mycker för daen, skulle kuana föresätta sig ett högre mål AR FÖRETA 20