Aftonbladet – 15 oktober 1855, sida 3

att afhålla vargar, björnar och pantrar från att närma sig: 7 Jag började plocka min vildgås, för att anrätta den till supen. Jag hsde flera gånger tillbringat natten ute Ukder första delen af min expedition, men det var i jemförelsevis mycket mera civiliserade och mera tätt bebodda regioner, hvarett skogarne ej. hyste några farliga vilddjuri Detta vår mitt första nattläger ute i riktiga vildmarken. och jag fick snart erfara det hemska i min easliga och öfvergifna belägenhet. Efter en liten stund begynte en concert af vargar; der-voro kanske några och tjugo, men mig tycktet det fördras inemot tusende för att kunna uppstämma ett sådant oljud. Jag hade aldrig tänkt mig ett sådant tjätande och gläfsände, Då jag plockat min vildgås delade jag den i två delar, instack tvenne smala käppar i den ena och ställde den å ända fram: för elden — en äkta jägarmetod att steka vildbråd. Lukten af dei stekta köttet retade vargarnes aptit, och deras concert blef allt mera infernalisk. De tycktes alla vara helt nära omkring mig, ehuru jag blott-då och då någon gång såg en skymt af dem di ds kommo inom syzhåll vid det bjerta eldskenet. Jag frågade ej stort efter vargarne, som jag visste vara: ett fegt slägta, men jag hade hört förfärliga historier om pantrar och: började frukta för dsras smygande ströfverier i det omgifvande mörkret. Jag var törstig och hörde. ex liten ström brusa och plaska mot stenxarne ej långt derifrån, mer vågade rent af icke gå dit, af fruktan att någon panter karde ligga på lur ooh räsa på mig. Efter en stund bördes lätetaf en hjört: Jag hade aldrig hört det förut och-trodde genast att det var en panter. Jag började nu ängsla mig för att den kanske skulle klättra upp i träden, krypa längs efter grenarne rätt öfver mitt