Aftonbladet – 15 oktober 1855, sida 2

En hästs, sade min far hånfullt, du skulle ej färdas om mil utan att sätta honom i sken och bryta halsen af dig, och hvad. en tjenare beträffar så kan; du ej taga vara på dig sjelf, mycket mindre på en annan. Auru skall jag resa då? Åh bevars, jag tänker du är nog myeket karl för diw hatt, för att resa till: fote. Han talade skämtarde, föga anande att jag skulle taga homom på orden. Men jag var på det högsta. stött öfver denna ringa aktning för mitt företag, stoppade börsen i fickan, gick upp till mig, knöt in tre eller fyra skjortor i em näsduk, stack em dolk innanför vesten, spände ett par pistoler med en rem omkring lifvet och kände mig till mods som en chevalier errant beväpnad fråa hufvud till fot och redo att geaomströfva hela verlden på jagt efter äfventyr. pMin syster (jag hade blott ex) slog armarne kring min hals, gret och besvor mig att stanna. Jag kände mitt bjerta svälla ända upp i halsgropen, men jag sväljde och körde det tillbaka till dess rätta plats igen oeh rätade ut mig till min fulla längd; jag ville ej tillåta mig att gråta. Slutligen lösgjorde jag mig ur hemmes omfamning och giek till dörren. När kommer du tillbaka? ropade hon. Vid Gud! utropada jag, aldrig, förr än jag kan komma tillbaka såsom kongressledamot för Kentucky. Jag har beslutat visa min familj hvad jag duger till. aDetta var min första utflygt från hemmet. Ni kanslätt föreställa er hvilken oerfaren stackars dufunge jag var, och huru litet jag kända af den verid som låg framför mig. Jag erinrar mig ingen händelse af vigt förr är jag uppnådde gränsen af Pemnsylvanien. Jag hade stammat vid et värdshus