Aftonbladet – 15 oktober 1855, sida 1

STOCKHOLM, den 15 Okt. År brist på Råg att befara i Hufvudstaden under instundande vinter? Några få bland hufvudstadens många bagare lära hysa en gådan fruktan, om annars uppgiften är rätt förstådd, att de hos öfverståthållaren nyligen deröfver uttryekt sina bekymmer.. Berörde fruktan lärer vara alstrad af den stora rågexporten. Vi antaga att deras åtgärd är tillkommen i bästa afsigt, och att intet biintresse ligger derunder. Men låtom oss tillse om någor fara är för handen. Det är en sanning, att ett vida större qvantum råg innevarande höst kommit i marknaden och blifvit exporteradt, än under något år tillförene. Ännu tör några få år tillbaka importerades råg och rågmjöl, emedan stora qvantiteter deraf begagnades till bränvinsberedning. Att deremot rig i år kunnat exporteras från hufvudstaden är en verkan deraf, dels att rågskörden i alla Mälareprovinserna varit särdeles rislig och af god beskaffenhet, dels också att densamma. i följd af den torra och varma sommaren mognade förr och således kunde inbergas förr samt tröskning deraf tidigare företagas än vanligen annars är fsllet. Slutligen animerades landtmännen af det höga priset på rågen att före:aga tröskning till större mängd än vanligtvis denna årstid. Men just emedan rågen så lätt kunnat afyttras och så väl blifvit betalt, har — såsom vi med full tillförlitlighet hafva oss bekant — på de allra flesta egendomar i Mälareprovinserna många landtmannaarbeten, som redan hade bort vara åtminstone påbörjade, ända tills nu blifvit uppskjutna. Med dessa arbeten kan nu mera icke längre dröjas, emedan af desammas verkställande i höst till en ganska väsentlig del beror nästa års skörd. Detta gäller så väl höstplöjningssom dikningsarbetet nå den jord som nästa år skal bära vårsäd. Begge dessa arbetsslag äro i Mälareprovinserna ganska omfattande och tarfva mycket folk, enär vexelbruk nu mera allmänt är infördt. Då emellertid dagarne blifva allt kortare, så är det klart att hvarje dag måste tagas i anspråk innan: vintern inträifar, och frebud för densamma hafva redan varit synliga. Dertill kommer en annan ganska anmärkningsvärd omständighet, nemligen den stera bristen på arbetsfolk — d. Vv. ä. extra arbetare — en brist som i år varit och ännu är vida större än under något föregående år. Vanligen her till Mälareprovinserna tidigt hvarje år en stor massa vermlänningar och dalfolk enkommit som blifvit sysselsatta med byggnads-, odlingsoch dikningsarbtten, under det att de ordinarie arbetarne vid gårdarne blifvit använda till det egentliga jordbruksarbetet. Deztsa extra arbetare ha i år-nästan alldeles uteblifvit; de bafva dels vandrat upp till de norrländska lären, der stora odlingsarbeten pågå, dels qvarstannat vid de många jernvägsbyggnaderna. Följden häraf har varit, såsom vl redan nämnt, att nästan vid hvarje egendom hafra en mängd angelägna arbeten blifvit eftersatta, äfven derföre att det höga rägpriset befrämjat aftröskning och utforsling, — Till de eftersatta men vigtiga landtbrukserbetena måste nu de ordinarie arbetarne användas. Det inses lätt, att under sådana förhållanden måste all vidare tröskning och spanmålstransport uppskjutas, och hvarje omtänksam landtman, som icke vill utsätta sig för faran af en svag skörd nästa år, under de få veckor som återstå innan jorden tillÅ fryser, uteslutande använda kela sin arbetssiyrka till jordbruksarbeten i stället för tll arbete på logen medelst tröskning. Af alla dessa sköl — till