Aftonbladet – 13 oktober 1855, sida 3

full och stolt hållning, som i sanning var sxeiäplarisk. Hennes ambition gick ut på att hålla allt i fullkomlig ordmirg, och att det hus som styrdes af hennes spira skulle kun: gälla som ett prigvärdt mönster för alla goda bushållerskor. Giek mågoxtisg på tok, sö lade dem gamla Barbara det tungt på hjertat och gatte sig inne i titt rum att gråta, tilldess läsmingen ef ett par kapitel i bibeln stillat hennes upprörda känslor och åter gjort allt tNigat och godt: Bibel vår i sjelfva verket hennes ständiga tillflykt i nödens atund. Hon slog upp deri utan ailt betänkade eller val; och antinger hoå föll ned uti Jeremie klago visor eller Salotcos höga visa, eller de tröglästa slägtregisteraa i femte Mozebok, så var ett kapitel dock alltidett be och gjorde ständigt samma goda, lugnande verkan på hennes själ. Sådar var vår beskedliga gamla hushällörska Barbara, hvilken blifvit utsedd att, sig sjelf ovetande, utöfva ett så mäktigt inflytsnäe på mitt öde. Det häsde sig uader min minrderbrighets dagar, då jag änsu var hvad man kallar es slyngel, stt en herre i vårt grannskap, som var mycket böjd för föräsdrivgar och förbättringar af alla slag, fick i sitt hufvud att dst skulle vara af en obegriplig nytta för allmärheten, att uppmuntra muläsneafvelti, och införskref följaktligen trentwe åsnor för grannskapets räkRIBDg. Detta i en trakt hvarest man föraktade allt som bj Var fullblodsrace! Bsh, sir! de skulle hafva anfett sina ståtliga ston förnedrade och hela deras siuteri vanhelgadt genom en sådan mesallians. Saken blef genast ett! änne för stadssqvallret och tadsskandaler. Den värde herren, hos hvilken tanken denna croiserirg af racer först upprudänit, be-. famn sig nu i en vacker knips; har drog sig dock i tid undan, öfvergaf sin id och släppte isnorna på stadens allmänning att sörja för