Aftonbladet – 13 oktober 1855, sida 3

dykande upprörsandan. Till upplysning för Före enta Staternas president ccb elia andra myn. digheter, och isynnerbet som en varning till ala officerara och soldater som framdeies kunna komma att bli förlagda i Utsh, har fader Brigbam utfärdat en proklamation, hvari alla hotzs med dödsstr:ff som göra sig skyldiga till samma uppmärksamhet mot damsrna; som förliden vinter visades dem sf rTeger gens tropper. Sådana förbrytare komma hädanefter att utan dom och ransakning medhbuggas och få ej eps åtnjuta fördelarne af en kristlig begrafning. Det är som man ser vigtiga underrättelser, och högst bstydeisefulla. De utvisa, stt de mormonska qvinnorga åro mogaa för uppror, och att en afdelsing af den reguliera armön är en störra fasa för det mormonska Jerusalems patriarker än indianernas tvekan och gräshopporna. De otvisa tillika bästa sättet att tillintetgöra Utshs egendomliga institution. De förvånande resvltaterna af Ofrerste Steptoss expedition i detta hänseende gifva tydligt vid banden hvilken politik regeringen för framtiden bör följa med afseende på dettz mormonnäsie. Den behöfrer ej göra någonting axnat än utsända till Stora Saltsj n ett nytt detatchement af unga och raska soldater och efter en två å tre måuader beordra dem till. Kalifornien och ersätta dem meå ea ny afdelving, och så allt vidara tills dessa ökners turkar genom qvinnsrnas desertion se sig nödgade att som andra vackert nöja sig med en hustra hvardera. — Engelsk håmnd. Bra dyrbar var ea engelsmans hämnd, hvilken ännu i våras hela Peris betraktude genom sina operakikare, så ofia han vissde si7 i sin loge på italienska operan. Han går och ger för en stor konstkänvare, isynnerbet af mälnioger. Detta rykte hade ban förnämligast förtärfvat sig genom det sätt hsarpå ban bämrats på en atmärkt koastotr. Han hörde till dessa beduinaktiga engelsmän, dem man träffar på alla de förnämsta botellerna i Europa, så vida de icke, för omvexlings skull, Sfren emellanåt besöka Egypten, Indien, China elier Godahoppsadden. Han reste oupphörligt i säll skap med sin unga, vaekra fru, hvilken syntes så myeket mera retande och älskvärd, då hennes ungfomliga glädtighet, skönhet och Jefnadslust utvecklade sig vid sidan af hznnes gemils glatta, styfva, kallblodiga, trumpna, afmätta ech förnäma väsende. I Rem bief det engelska paret bekant med en tysk mälare, som redan hade Törvärtrat sig ett betydligt rykts bäde säsom praktisk konstnär ech såsom konstkännare. Han erbjöd sig ait blifva deras cicerone genem de rika konstskatterna i Rom. Sålunda tillbragie de mänga timmar, äagear och veckor tillsammans i Capitolii museum, Vaticansen, Peterskyrkan och Roms omgifningar, hvarunder konstokrens personliga eeh intelligenta öfrerlägsenhet öfver den i förnämt värende och etikett stelnade engelsmannen visade sig så framstående, att den vickra frun så smöningom kände sig oemotstindligt dragen till milaren, helst som denne med gisdja mötte henre på halfve vägen. Först efter fierz månaders förlopp öfveriygade sig engelsmarzer om hustruns otrohet, hrarpå han tog ett kalit afsked sf målaren med ett: a re voir! återvände till England och lemnade sin hustro helt höfligt oeb artigt i hennes föräldrars hus, sedar han lika höfligt och artigt hade underrättat henne om den i Rom gjorda upptäckten. Derpiafreste hap genast till Tyskland, Ryssland, Italien o. s. v., utan att bese ntgonting annat ån målningar, utan att köpå någouting annat ån målningar. Sedan bar bärmed hade foftfarit i upgeför 2 år, bsgaf han sig med er temligen ansenlig pzckning af målningar till Rom, uppsökte målaren och utmanade honom. Såsom den förolämpade parien; hade engelsmannen rättighet att välja vasen och ntmanada derföre på pistoler. Utmsnidgena antogs, och tid och ställe för duellen bestämdes. I första skot:et krossade engelsmannen sin motsiändares högra handled, så att handen måste amputeras. Så fort operationen var verkställd, visade sig ssgelsmannen ånyo hos den sjuka, utan att lita sfvisa sig, och yttrade: Nitänker kanske att min bämnd ar tillfredsställd med detta; men då underskattar ni alltför mycket de förfärliga qva som ni hear beredt mig. Min förstörda lycka kräfver mera. Jag har dömt eder till ett lif af ständig, frukt lås ånger; till en lefvande död såsom konstnär, tll ständiga qval öfver edert slocknade rykte.s Åh nej, svarade konstnären, min madonna i S:t Petersburg, min Luther i Berlin, min flygt ur Egypten i Paris, min — — — — Nop, afbröt honom ergelsmannen, :e här en förteckning på ecra arbeten; är Zen ieke fullständig ? — Jo, svarade konstnären, sfier ati hafva. genomögnat. listan, till och med min sista mälning, som jag fullbordat nyss före duellen. — åÅlideles, jag har varit ytterst samvetsgrantn, starade engelsmannen. Alla edra mälningar äro nu mna. Jag hsr uppköpt dem samt och sv nerligen, för alt kunna förfoga öfver edert rykte såsom konstnär efter som det mig behagar. Nu behagar det mig sit genast uppbränna alla dessa målningar, på det att intet spär af eder verksamhet säsom mälsre mä finnas öfrigt; och edert namn skall allså för evigt försvinna ur raden af de store må starnes. Jag har, såsom ni känner, dessutom redan föret sörjt för att vi icke skall kunna måla några nya. Konstnären tad förgäfves om nåd. Den för flsra år sedan förolämpade engelsmannen var ännu lika oförsonlig, som bade upptäck!en af bans vanära skett först i gär. Två timmar derefter aflemnade en sjenaro till konstnären en stor urna, full med aska, jemte ett kort bref, som snmälte att urnan innehöll slit hvad som af hans målningar fanns öfrigt.