Aftonbladet – 12 oktober 1855, sida 2

— Man läser i Östgötha Correspondenten: Den ende, verklige veteranen inom lifgrenadierregementenas underofficerskårer, fanjunkaren vid kgl. första lifgrenadierregementet, svärdsmannen, ionehafvaren af sifvermedaljen för tapperhet i fält, ridd. af ryska S:t Georgsordens 5:te klass Carl Fredrik Göös, afled den 30 Sept. på sitt boställe Sörby i Kullerstads socken, i en ålder af 63 är. G5ös var finsk adelsman, ingick under brinnande krig vid 16 års älder som underofficer vid Savolax jägare och fick dagen efter sitt antagande, tidigt på morgonen, börja sin tjenstgöring under kulregn, emedan ryssarne just då anfötlo Kaopio, der hans mor, en fattig officersenka, och hans yngre syskon då bodde. Göös återsåg sedan aldrig fåderne-. hemmet. Endast 17 år gammal, erhöll han tapperbetsmedaljen efter det blodiga slaget vid Oravais. Soldat till lif och själ, en 2kta krigsretyp, öppen och ridderlig i hela sitt väseade, uimärkt nitisk och ordentlig i tjensten, förtjenade och tillvann ban sig allmän akining och kärlek, så väl af förmän som kamrater och underordnade. Ännu vid full vigör, beskärdes honom dock icke den ifrigt efterlängtade fröjden att ännu en gäng på det älskade Aaras jord få möta ryssen med vspen i hand; men ena af hans lifligaste önskningar blef emellertid uppfylld, den att få dö i tjensten.