Aftonbladet – 11 oktober 1855, sida 3

långt ute på viken i sin Jätta farkost, darsandz som en fiiler på vågorna, då hafvet var så upprördt et de största fartyg måste refva segel. Vid sådana tillfällen kuads har ibland vara borta flere dagar isender. Hur han uthärdade stormarne, samt buru och hvar ban uppehöll sig, kunde ingen gists, ej heller vågads någor fråga honom derom, ty alla hade en nästan öfvernaturlig fruktan för honom. Några af ostronfiskrarne i Communipaw berättade, att de mer än en gåsg kett honom försvinna med båt och allt, som hade han sjunkit ned i vågorna, och efter en stund komma upp igen vid en helt annän sida sf viken, hvaraf de gjorde den slutsatsen att han kunde lefva under vattnet, liksom denna märkvärdiga rlags vildand, vanligen helvetesdykeren kallad. Alla började anse honom för ett slags oväderspåman, lik Mac Cajsas kyckling eller stormvädersfogeln; och när de i mulet väder sågo hans båt styralångt ut åt sjön, beredde de sig alltid på ox storm. Den enda varelse han tycktes hafva fattat något tycke för var Yan Yost Vanderscamp och honom älskade han blott för hans elakhets skull. Han tog på sätt och vis gossen under sitt förmynderskap, uppmuntrade honom till alla slags illfundigheter och bjelpte honöm i alla vilda, halsbrytande företag, tills pojken blef en riktig fasa för sin onkel och hela byn. Ej heller voro hans pojkstreck inskränkta till blott fasta landet; han lärde sig äfven snar: följa gamle Piuto på sjön. Och nu kryssade dessa värda herrar tillsammans rundt kring den störa viken och inåt alla närgränsande sund och floder, plaskande omkring än i båt ön i kanot, plundrande fiskrarnes utlagda nät, landande på aflägsna kuster och sköflande fruktträdgårdar och melonsängar, kortligsn, följande ett fullkomligt sjöröfvarsystem i liten skala. ZLotsad af Pluto,