Aftonbladet – 11 oktober 1855, sida 3

kunde sluta att bam talade, ehuru ingen i Communipaw kunde förstå bans språk. Somliga angågo honom för en neger från Guinea, som fallit öfver bord eller flytt från något slafskepp. Ingenting kunde likväl förmå horom att det minsta redogöra för sitt ursprung. På tillfrågan derom pekadse han blott på Galgön, en litoa klippig holme som ligger i öppna viken alldeles midt emot Communipaw, samt tycktes vilja påstå att detta var hans födelseort, ehuru hvar och en visste att den lilla ön aldrig varit bebodd. I tidernas längd lärde han sig någotaf holländarnes språk, och i synnerhet tycktes han bafva studerat dess ordbok af eder och förbannelser, hvilka han uttalade korrekt nog för att man skulle kunna fatta deras betydelse. Donder en blicksem! (blixt och dunder) var hans mildaste uttcyck. I flere år vistades han på Wildgåsen, mera lik ett af dessa trollska andeväsen eller tomtar som vi läsa om, än någon mensklig varelse. Han erkände intet husbondevälde, men uträttade dock åtskilliga husliga sysslor då det så föll hogom in, såsom att någon gång pasta upp gästerna, rykta hästarne, hugga ved eller bära vatten, och allt detta utan tillsägelse; ty befallde man honom något, kunde man vara säker att dsn styfsinte sjöbjörnen satte sig deremot. Han tycktes likväl izgenstädes så hemmastadd som på sjön, der han färdades dels i båt dels i kanot alldeles ensam och metade krabbor eller sökte ostron, hvaraf han stundom bemförde en hel mängd till Wildgåsens skafferi, i det han med en grymtning asdlade sin fångst framför köksdörren. Hvsrken väder eller vind kunde afskräcka ronom från att vistas på sitt favoritelement; a, ju ohyggligare vädret var, dess mer tyck08 han njuta deraf. Om en storm var i anialkande, stötte han genast från land och säga