Aftonbladet – 11 oktober 1855, sida 3

-gräbårig och såg mer än någonsin djefvulslik ut. Vanderscamp förnyade bekantskap med de gamle borgrarse, mycket emot derasw vilja och på ett sätt som alldeles icke var i deras smak. Han slog dem förtroligt på axeln, af dem ett duktigt handtag med sina jern:ngrar och var fullkomlig kamrat med dem. önligt hans egen berättelse, hade han varit sela verlden omkring, förtjent penningar säck . tals, hade fartyg i bvarenda sjö och ämnade nu förändra Wildgåsen till ett landtställe, der han och hans kamrater — allesammans rika köpamän från frömmande länder — ämnade förlusta sig mellan sina resor. Säkert är att Wildgåsen inom kort tid undergiok en fullkomlig förvandling. Från att vara ett 3 och fredligt hoHändskt värdshus, blef det en den aldra bullersammaste och oordentligaste enskilda boning; en samlings plats för vilda sjömän, som kommo hit för att få hvad de kallade en sblås uts på törra landet, och hvilka vid alla tider på dygnet tågos svärma omkring dörren eller hänga i fönstren, svärande sinsemellan och utösände otidigbeter och ett plumpt skämt öfver hvarje förbigående. Huset var äfven inredt på ett höget besynnerligt sätt; bängmattor voro upphängda mot väg: gårne i stället för sängar, ovanliga slags möbler af bamburör, utskurna i besynnerliga fasoner, sågos i rummen; pistoler, knifvar och muskeiundrar voro upphängda på alla krokar, silfverkrueifxer s på spiselkranset; sanit silfverljusstakar och skålar på borden, säll. samt stridande mot de ursprungliga tennoch oäkta porslinskärlen. Och döras besynnerliga tidsfördrif sedan! — att spela med spanska dollars i stället för tärningar, skjuta med bössorna genom fönstreny eller skjuta till måls på någon olycklig hund, katt, svin eller svalå som händelsevis kom inom skottbåll.