Aftonbladet – 10 oktober 1855, sida 2

Här finns ej sjukdom till, blott ro och frid. Helt säkert Gud den ön blott skapat har Att visa oss hur skönt allt fordom var.v Vi kunna föreställa oss de skeppsbrutze sjömännens känslor då de funno sig af det somiga hafvet uppkastade på en herrlig kust, hvarest mar kurde lefva i öfverfiö utan arbete, der hvad som i andra länder utgjorde lyxartiklar, emdast tillgängliga för de rike, låg. inom hvars mans hand, och hvarest lifvet lofvade blifva idel högtidsdagar. Många, isynnerhet af de simpla sjömänrten, förkla: rade sig ej. vilja önska något bättre än att få tillbringa restem af sina dagar på demna a! naturen så gynnade ö, Oftiocerarns voro likväl ej så redo, att med blott fysiska förmåner trösta sig öfver skilsmessan från allt civiliseradt lif och alla en loflig ärelystnads föremål. Misströstande om den tillfälliga ankomsten af något skepp till dessa så illa, beryktade och allmänt afskydda öar, utrustade de storbåten, gjorde den ett däck af skeppsluckorna, bemannade dex med åtta utvalda män och skickade dem,underbefäl af. en skicklig och härdad sjöman vid samn Roven, alt fortsätta resan till Virginien, för att der skaffa ett fartyg till deras undsättning. Medan man i ängslig sysslolöshet afvaktade den väntade bjelpens ankomst, uppkom osnighet mellan: air. Gsorge Somers ooh sir Thomas Gates, troligen härlsdarde sig från sfundsjuka öfser det förmanskap smiralers sjövana och erfarenhet gåfvo homom i Bärrarande brydsamma belägenhet. Hvarje bafäls hafvare hade naturligtvis sina anhängere; dessa oenighster urartade snart till verklig schism, och denna bamdfull skeppsbrutere mäx, sälukda kastsde tillsarumar på e2 obebodd ö, skilde sig i tvenne partier och lefde i ständig, bitter fientlighet, likt män, bortskämda af en stän