Aftonbladet – 10 oktober 1855, sida 1

rr rt som fyllde all segel och sakta vaggade oss fram på en jemn köl. Luften mildrades till en Blid och bebåglig temperatur. Delfirerna började leka omkring ost, skepparne (ett slags snäckor) kommo flytande likt små elfskepp, med sina regnbågsfärgade segel; ock flyg. fiskarne sågos allt emellanåt a på däck: Kap: utflygtersoek nedföllo stundom på däck. Kappårna och öfverrodkarne, i hvilka vi hittills inkvept oss och vandrat missnöjda på däcket, blefvo tu aflagda; ty en blid sommarvärme bada efterträdt den förra vinterkylan: . Segel blefvo spända zoom suntölt öfver halfdäcket, för attskydåå oss motmiddagssolen: Under dbtta drörmdå vi bört våra dagar i en Fättjefull maklighet; med balföppna ögomlbetraktande dem lugnacocesien. Nätteria voro nästan lika Herrliga som dågarno. Den uppgående månen stkde sina darrande bilfverstrås lex längs djupets vågiga ytsip ochälit borden bitep högre belyste den våra höga bramsegelioch värt svällande märssegel och-spred sitt bleka; ; wp allt Klarare ocskrung 2 Un: der-det värt smög sintysta väg framigemord deimia drökdika Väktenvärlds blef hvarj Buller om börd likasom tjusadt till! tystnad; någon 8 matröiermas liga hvissling, eller half: FömnNiga sång fråmbacken; kifippmingensdf en guitarr ller det mildabljudkt af on dqviindsökt från balfdäck ver det enda somvoafbröt stillheten; gök ven desta ljud tycktes af timman och omgifningen lånat sin förtvollände harmoni. Jag kom ovilkorligen ihåg Obetons förtjusande beskrifning om musik och måne sken på hafvet: ; Du mins väl än, Hur jag. en gäng på klippan satt vid. hafvöt Och hörde hafsfrun på defingns rygg Så ljufva hafmonier andas ut, Att vildsint haf blef spakt vid bennes sång, Oeh yra stjornor tamlade ur banar Av lyss till hafsfruns toner?