3 NoOrrienons sk:r backa ä VA Ua NUET UELYS, IU:6 fe PU Under 16 ek:r banko införas mer i 65 6 och 7 följande ämnen för undervisning folkskolan, nemligen vkatekesen, bibliska historien, fysisk och politisk geograf i säker öfversigt, fäderneslandets historia och hufvuddragen af allmänna historien, räknekonsten, så väl teoretisk som praktisk, till och med sammansatt regula: di tri uti hela och brutna tal, allmänna begreppen om geometri och liöearteckning sam: naturläran, äfvensom gymnastik och kyrkosång, — ett nog brokigt sehema för en hufvudsakligen religiös bildningsanstalt. Den, som något gjort sig bekant med historien om folkundervisningens utveckling i värt fäådernssland, vet ock, att innan slutligen den nuvarande folkskoleorganisationen kom till stånd, grundade dess vedersakare sina förnämsta invänniogar just på den äsigten, att för folket eller massan af nationsn den religiösa bildningen (hvarmed in praxi förstätts lissndet af katekesen) vore den eada bide behöfliga och önskvärda, och att för dekno bildning redan förut vore tillräckligt sörjdt; men att denna äsigt måste gilva vika för den andra meningen, att folket, jemte religionskunskapen, verkligen behöfde inhemta åtskilliga verldsliga kunskaper; och att den nya folkskolan uppstod såsom eit resulist af denna meningsseger. Om icke så varit, och om den redan befiatliga religionsundervisningen var tilliyllestgörande, hade ju hela folkskoeorgavisationen sarit öfserflödig? Och om den förut befintliga religionsandervisningen icke var tillfyllestgörande, utan den nya folkskolan verkligen afsäg att blifva ena luftudsakligen religiös bildningsanstali, huru skall man då förklara det envisa motstånd hon rönte inom sjelfva presterskapet? Ehuru jag nemligea för min del icke delar den åsigten, att veridsiiga kunskaper bira uteslutas ur folkbildningen (eller ivskränkas till en så betydlig. grad, som ännu sker), så har jag ingen svårighet att förstå, att andra kunna af fullkomligt aktningsvärda motiver hysa. denna åsigt; men att, i fall den nya folkskolan varit. afsedd att blifva en religiös bildningsanstalt,densamma skulle kunnat från sjelfva religionens vårdare röna ett så ihärdigt motstånd, det måste jag anse alldeles om?jligt. Allt sammanstämmer att visa, att folkskolan verkligen icke är, mer än någon annan skola, der religion läres, att betrakta såsom en religiös bildmingsanstalt; hvaraf icke följer, att ju ej religionen både kan och bör anses såsom det förnämsta af alla läroämnen, och hvilket; under fullt inrymmande af mycken annan gagnelig och bildande kunskap, äfven både kan och bör lämpligare och kraftigare befordras än genom ett otidigt katekesläsande. Den andra grundprincipen, hvarpå ifrågavarande soekenstämmo eslut stödjer sig, är att pastor skulle: för närvaraade ex officio vara inspektor öfver folkekolan. En sådan ösist har icke beller något stöd i kong!. folkskolestadgår, hvilken tvärtom (6-2, mom. 3) öfverieninar åt skolstyrelserna att rörande inspektiocen öfver skolorna förfoga såsom de sjelfva för godt finna); och det är eget nog att ett sådant misstag kunnat göras inom Ladugårdslands församling, der just pastor icke år inspector scho!e, utan inspektions-befattningen enlig: gällande reglemente cirkulerar: mellan skolstyfelsers samtiigs hio ledamöter. Ena-handa förhållande eger rumi åtskilliga andra för-: samlingar. Men kan väl någon med skäl påstå, eller har man väl hört nägon yttra, att det är sämre bevändt med religionsundervisningen irom t. ex. Ladwgårdslands och Clare församlingars folkskolor, der pastor icke är inspsktor, än t. ex. i Jakobs och ådolf Fredriks, der han verkligen är inspektor ?s Man fmner häraf bland annat, att det ifrås gavarande sockenstämmobeslutet, ehuru kyrkligt det låter, i sjelfva verket utgår ifrån principer, som strida både mot gällande för-, fattningar och laglig praxis. Att för ökäigt det inflytande, som presterskapet skälig.n kan böra utöfva på folkskolorna; skulle på något för saken menligt sätt minskas gerom den föreslagna nya styrelseorganisationen synes så mycket mindre vara att befara, som icke allenåst pastorerne skulle fortfara att såsom förut vara ordförande, hvar och en uti sin. församlings folkskolestyrelse, tan ätven en ledamot af stadens konsistorium tillika vara sjelfskrifven ledamot i den nya öfverstyrelsen. Och att allmänhetens förtroende till skolorna åter skulle komma att minskas i :öljd af den föreslagsa förändringen, synes röja en farhåga, som, ifall den är verklig, uppenbarligen är alltför orimlig för att ens behöfva vederläggas. Vi hafva fästat oss vid detta inkast, emedan det synes vara det vigtigaste, som försagets motståndare haft att deremot i hufvudsaken anföra. Då likväl den härvidrörda betänkligheten, som synes hafva sin egentliga grund uti ett öfverdrifvet undseende för presterskäpets anspråk att ensamt få styra skolväsendet, icke lyckades att på sockenstämmorna vinna majoriteten på sin sida mera än i enda församling, så är det lyckligtvis föga utsigt, att den inom sockenstämmonämnden skulle blifva segrande. oå böra slutligen nämnay, att en af huvudstadens församlingar, nemligen Jakobs och Johannis, icke för sin del ännu afgifvit något utlåtande i hufvudfrågan, utan nskatuppskof för folkskolestyrelsernas: hörande i ämnet. Vi förmoda -likväl, att denna församlings underlåtenhet att yttra sig öfver förslaget ioke utgör något hinder för sockenstämmonämnden. att upptaga frågan tillafgörande. Och vi hoppas med tillförsigt, stt bland de många upplyste och för vårt samhälles framsteg nitälskande män, som för -nörvarande representerå kommunen .inom denna nämnd, det så förtjenstfullt utarbetade. förslaget skall vinna allt det behjertande, som ej mindre sakens vigt än värdigheten hos hufvudstadens kommunala repr tation under. för banden varande omständigheter synes kräfva. ) Det af en skolsiyrelse jorda regi blott uaderstållas vederböragde dovikapitels Hr ning eeh stadfäste!se. q — Kongl. Maj:t har, under den 26 i nå; lidang månad, förordnat löjtnanten vid Helin 10 gemente oeh riddaren af kongl. danska Dannebraegsg