Aftonbladet – 6 oktober 1855, sida 3

ne af ett regemente fast tillsarhmans. För dem är regementet vänner, slägt och hen. De införlifva sig med dess lycka, dess ära och dess motgångar. Tänk detta romantiska band plötsligt brutet; rTegementet upplöst; dess medlemmars: sysselsättning förbi; deras militära stolthet förödmjukad; äraris banasluiten bakom dem; en ankan af mörker, -brist, iglömska, beroende, kanske nöd, framför dem. Så var händelsen med armån vid Loire. Kriigarne afsändes med officerarrie i smärre afelningar till de förnämsta städerna, der de, blefvo afväpnade och afskedade. På detta sätt gingo de -gehom landet med vapen i händerna, ofta utsatta för skymford och smädelser; -huänger och mångfaldiga mödor oeh försakelser; men de na sig storsinnadt, utan ett !enda af deita utbrott af vrede och :väldsamHet som så ofta böra till ärmåers upplösning, De få, är som förflutit sedan ofvannämnde tid hafva redan gjort sin Verkan. De stolta, vredgade sinnen, som då sysslolösa ströfvade omkring Paris, hafva lugnat sig och fått sysselsättning. Nationalkarakteren börjat återfalla i sina gamla, ehuru af de sednare öfversvämningarne djupare blifna kanalers Fransmännens medfödda artighet börjar åter bana sig väg, smidig som olja på ytan, ehuru det ännu återstår en viss grad af råhet och tvärhet i sättet, dels verklig dels affekterad, hos sådana som tro det bevisa kraft och frimox dighet. De sista trettio årens händelser hafva gjort fransmännen mera tänkande. De bäfva örvärfvat större själsoberoende och omdömesförmåga tillika med en god del af den förs nigti het som härleder 8 från erfarenheten af ytterligheternas farliga följder. Ehuru denna tidpunkt må hafva varit fläckad af brott och uppfylld af dårskaper, hafva fransmännen likväl derigenom blifvit en större nation än förut. En af deras egna filosofer anmärker, att om en eller; par generationer skall nationen troligen förena sin gamla karakters behag och elegans, med kraft och soliditet. De voro lättsinniga före revolutionem säger han, sedan