Aftonbladet – 4 oktober 1855, sida 3

BLANDADE AMNEN. Betanisk notis. I en blomsterlist utanför ett af södra salsfönstren i Elfkarleby prestgård växer, med vidsträckta bladgrenar, ett hampstånd 8 fet 9 tum högt och 4 tum tjockt vid roten. — Förijensten att hafva planterat denna jättebampa tillhör tvifvelsutån en liten sängfogel, sem haft sin bur i ofvanbe lägna vindskammarföaster, och bland sina till föda erbjudna hampfröa sannolikt fonnit något hårdt att knäcka, hvilket dsrföre blifvit utkastadt i nämde blomsterlist och der vunnit sin evanliga massivitet. — Saint Årnaud om Algier och araberna. För kort tid sedan hafva den adidne marskark Saint Arnauds bref utkommit i två band. Genom deras offentliggörande bafvå vi öfver denne, i många hänseenden intressante man, hvilken i Frankrikes nyaste historia spelat en lika betydande som märkvärdig rol, erhållit ett slags biografi, den ban sjelf nedskrifrit utan afsigt och säledes utan alla anspråk. Afsärdeles intresse äro Saint Aroauds meddelanden om sitt vistande i Afrika och hvad han upplefvat i denna verldsdelder den tappre krigaren skördade sins första lagrar och hastigt sviagade sig upp från löjtnant vill general. Bit djupt, outplåvligt intryck gjorde på honom Algier, som ban säg för första gången den 14 Januari 1837. Hvilken syn detta Algier!. utropar hän. Tänk dig athitrater i form äl ett omvändt träptzium, Hvit som krita och med små regelbundna svarta Gäckar. Så ser Algier ot på till och med ganska nära håll. De hvita kritmassorna äro husen, som hvarje år hyrappas; det ena reser sig öfver det andra, och högt öfver dem alla står Kasbah. De små svarta linierna äter äro f.nostren. Kusten är beundransvärdt skön; till höger den foråne deyens vidsträckta trädgårdar, ger.omskurns af långa gängar; på spetsen af den udde, som man 1830 dubblerade för att verkställa landstigningen i Sidi el Ferub, fästet, Taxis; till venstor det nyligen byggda Kejsarfästet som beherrskar stxd:en. Längst bort till venster om viken reser sig ytterli ara ett fäste. Mellan detta fäste och Algier, på en 7: af. omkring 6 qvadratlieues, ligga Mustafalsgret, maison exarrte och Kubalsgret, alltsammans i amäteatralisk utsträckoiog, öfversådd med landthus och omgifven af orangeträd och aloöhäckar; träden och ävgarne i friskaste grönska, niandelträden i full blomma, resande sig öfver de örter dem solen i gär sådde och som redan i dag skjuta upp. — Inkommen i sjelfva staden (der han dock ieke länge uppehöll sig, emedan han kort derefter mäste afgå till lägret vid Kaba), behagade den honom mindre. Den ser i sjelfva verket mycket förfallen ut, hvarför Saint Arnaud också gör följande anmärkning : Det år obegripligt att man efter en sex års ockupation icke hunnit längre. Man skulle tro att staden först nyligen blifvit eröfrad; så huller om bullör ligger kllting. Nägrå få araber och turkar, några fera judar och många kristna — detta utgör Algiers egentliga befolkning.v Ganska märkvärdig, ehuru icke synnerligt smickrande, är den skildring ban gör af araberna, med hvilka han på sina krigiska ströftåg kom i mångtaldig og Om deras boningar och lefoadssätt säger han: Då man ser dessa eländiga, af rör eller grenar byggda hyddor, dessa tält af kameslbudar och alla dessa menniskor och kreatur, lefvande öch ätande tillsammans på en af hög cactus omgifven plats, så frågar man sig huru allt detta kan vara möjligt. Besinnar man dertill huru få lefoadsbehof dessa menniskor häfra, så inser man snart den utomordentliga svårigheten i att civilisera dem. De begripa icke att man kan lefva bättre. Gif dem en säng, och de lägga sig under den; bygg dem ett hus, och de bivuakera utanför för att bevaka detsamma.Hvad är att göra med sådana rienniskor? Af tiotasen bland dem har blott en enda; deras Kaide eller Hakem, ett litet begrepp om ett beqvämare lif och läter ef