Aftonbladet – 3 oktober 1855, sida 1

sioner: störtande sig in i alla möjlig förströgiser. Likt Do Juan, som han tycktea hafva tagit till mönster, blef han namnkunnig för sina framgångar: det ticka könet och var en orsak till ett mer ön vanligt noggrant riglande af dörrarne och de gallerförsedda fönstren. Men allt var förgäfves. Ingen. balkong var för hög för honom att bestiga, inga riglar motstodo hans bemödanden; och hans blotta namn var en fasa för slla svartsjuka äka män och försigtiga fäder i Sevilla. Hansbedrifter sträckte sig till landet lika väl som till stade-, och i byarne, som, lydde under hans slott, fanns. knappast någon landtlig skönbet som kunde värja sig för hans smickrande :närgångenhet. Då han en dag, i sällskap med åtskilliga af sina lättsinniga kamrater, strök fram på Sevillas. gator, såg han em procession i begrepp att inträda inom portarne till. ett. kloster;: I midten af processioxer . gick en ung flicka, klädd i brudskrud; det ;var en novis, som, efter. pröfvoårets förlopp; skulle invigas till.en: himlens brud och anlägga den svarta slöjan. . Don Mamuels kamrater drogo sig några; steg tillbaka, af vördnad-för dem heliga ståten; men han trängde sig fram med vanlig oförskämdhet, för att pånärmare håll taga novisen i skärskådande, Han nästan knuffade henne, vid. inträdet genom kyrkporten, då han, i det han vände sig -om, 1 -henne igenkände en vacker flicka från en af hans byar, som varit ett. föremål för hans ifrica förföljelser, men som af: sina slägtingar blifvit hemligen undanskaffad. Hon igenkände :honom i samma ögonblick: och svimmade, men blef inburen inom: gallret kring altsrrunden. Manastrodde det var, oron för ceremonien samt hettar och trängseln som öfverväldigade hen2e. Efter enistuad drogs. gardisen innanför gallret; undan, och der stod novisen, blek och. darrande, omgifven a! abedissan och alla