Aftonbladet – 3 oktober 1855, sida 1

Till: höger. om. oss sträckte sig kyrkans! skepp. Det var rymligt och högt; några, al! sidokapellen voro. omgifna. af. förgyllda. sta-: ket samt prydda med bilder och målningar, framställande vår Frälsares. lidanden. I taket var en stor. målning af Murilio, men det var allt för mörkt att kunna: urskilja ettexda drag deraf., Den stora kyrkans mörker. skingrades blott föga af det återkastsde skenet från koret, och det svaga glimmandet af några löfteslampor, brinnande: här och der framför helgoaskrinen. Då min blick sväfvade omkring i den mörka byggnaden, stamnade den slutligen på den dunkla gestalten af en man till häst, nära ett aflägset altare. Det är spökstatysnls sade ag. i ENej svarade min vän, det är dex väl. signade S:t Jago; guvernörens ststy stod på klostrets kyrkogård och blef, jemte så myoket annat, förstörd vid eldsvådan, Mem, tillade han, som jag ser att ni som sig bör intresserar er för detta zlags historier, så följ mig bort. till andra äxdan af kyrkan der våra I hviskningar ej kunza störa dessa heliga fäider i sina andaktsöfmingar, så vill jag berättas er en annan bistoria som varit gängse häri vår stad i flere generationer och af hvilken ni skall finna att Don Juan ingslunda ärden ende i sitt slag som i Sevilla varit uaderkaIståd öfvernaturlig näpst.a i Jag följde honom sålunda med ljudlösa steg till andra ändan af kyrkan, hvarest vi satte oss på trappstegen till ett altare midtomot den hemska figuren till häst;,och der berättade han med låg och hemlighetsfull i röst följande historia: bDet. var. em gång i, Sevilla .en glad uag pojke vid.zxamn Don Manuel de Meaaars, som igenom sin fars, död kommit i besittning, af (stora egodelar eeh gef fria tyglar åt sina pas