Aftonbladet – 2 oktober 1855, sida 3

slägt, satte Don Juan alldeles inga för sina utsväfningar; intet fruntimmer bland nöga elier låga kunde vara säker för hans förföljelser, och han blef snart ett talämne i hela Sevilla. Ett af hans skymfligaste företag var att om natten bryta sig in i Don Gonzalo de Ulloas (kommendör af calatravaorden) palats och försöka bortföra Hans dotter. Det blef allarm i huset, en strid uppstod, Don Juan undkom, men den olyckligekommendören eller, såsom vi benämna honom, guvernören befanns vältrande i sitt blod, och dog, utanatt vara i stånd att nämna sina mördare. Don Juan misstänktes likväl, och han vågade ej stanna för att uuderkasta sig rättvisans gång och den mäktiga slägten Ulloas hämnd, utan flydde från Sevilla och tog sin tillfykt till Don Pedro Tenorioy vid denna tid ambassadör i Neapel. Här förblef han till dess uppståndelsen och vreden öfver Don Gonzalos mord hunnit lägga sig, och den skandal, som häraf kunnat träffa de båda familjerna Ulloa och Tenorio, förmått dem att nedtysta saken. Don Juan fortsatte emellertid i Neapel sin utsväfvande lefnad, till dess slutligen alla hans skändliga äfventyr beröfvade honom hans onkel, ambassadörens beskydd och tvang honom att återigen ay. Han begaf sig tillbaka till Sevilla, i förlitande på att hans fordna missgerningar nu vore glömda, eller kanske snarare att hans eget trotsiga öfvermod och hans familjs makt skulle hjelpa honom lyckligt igenom alla svårigheter. aDet var kort efter hans återkomst som han vid ett besök just i detta franciskanerkloster första gången varseblef den mördade vernörens staty till bäst, utanför familjen Iloas grafkapell. Det var vid detta tillfälle Don Juan i ett ögonblick af hädisk lättsinnighet inbjudit guvernören till sin sup, hvars olyckliga slut gifvit en sådan ryktbarhet åt 24 historia.s ände j hu sOch får jag frå; e jag, huru mycket af denna åtorla man tror på i Sevilla? (Ferts. följer.)