Aftonbladet – 2 oktober 1855, sida 3

då jag hörde statyen närma sig steg för steg genom den genljudande korridoren och såg den rörliga stenbilden träda in och närma sig bordet; och sedan, gästabudsscerienh i benhuset, då Don Juan, besvarande guvernörens besök, blef bjuden att kalasera på hufvudskålar och ben samt, då han nekade deltaga i törplägningen, slungades ned i den gapande afgrunden under ett förfärligt eldregn ! Detta var fasor Rog att skaka äfven den mest pantomimälskande skolpojkes nerver. . Många hafva trott Don Juans historia vara en blott fabel. Jag trodde så sjelf en gång, men voir cest croiren. Jag har sedan skådat sjelfva platsen der dessa tilldragelser egde rum; och att sedan Hysa några tvifvel om historiens sannfärdighet vore i sanning narraktigt. Jag ströfvade en afton omkring på Sevillas gator, i sällskap med en vän, en spanior som gerna forskade i stadens gamla folktraditioner, sägner och andra gamla sannsagor, och som var god nog att inbilla. sig det han i mig funnit en sympatiserande själ. Då vi under våra vandringar kommo förbi en tung, mörk port, som öppnade sig inåt en klöstergård, lade han sin hand på min arm. Hålll ropade han detta är San Franciscos kloster, med-:hvilket en historia står i sammanhang som jag är säker ni känner till. Eller har ni ej hört talas om DonJuan och marmorstatyen?s Utan tvifvel,, svarade jag; den har varit mig bekant allt sedan min barndom. Välan då; det var just på kyrkogården innanför dessa klostermurar som denna händelse tilldrog sig. Åh, ni vill väl ej påstå att deuna historie verkligen är grundad på bestämda fakta?s Jo, utan tvifvel. Panna händelse påstås hafva inträffat under. Alfonso den elftes regering. Don Juan var af den ädla slägten Tenorio, en af Andalusiens ryktbaraste familjer. Hans far, Don Diego Tenorio, varen stor favorit hos kouungen, och medlemmar af hans familj sågos bland statens förnämsta veinte cuatros eller magistratspersoner. Stöltserande på sina höga anor och sin mäktiga