Aftonbladet – 2 oktober 1855, sida 2

kanske var det mitt sjuka samvete som gjorde mig särdeles ömtålig och fallen för hemska föreställningar. Slutligen kom fogden in med aftommåltiden. Den bestod af kokta foreller och nåa krabbor, fångade i slottsgrafven. Han famsatte äfven em butelj vin, hvilket han underrättade mig var äkta poitou-vin. Jag tillsade honom att inbjuda eremiten att deltaga i min måltid; men dem helige mannen sände till svar, att han aldrig tillät sig äta annat än rötter och grönsaker, kokade med vatten. Jag förtärde således min måltid ensam, men förlängde den så mycket som möjligt och sökte lifva mina sjunkande lifsandar med poitou-vinet, som jag fann ganska drägligt. Då supån var öfver, beredde jag mig till min aftonandakt. Jag har alltid varit mycket purktlig med läsandet af mitt breviarium; det är en af lagarne föreskrifven pligt för alla riddare af vår heliga orden och uppfylles troget, det kan jag ansvara för, af alla de som tillhöra Spanien. Föjaktligen framtog jag ur min ficka en liten messbok och mitt radband och tillsade fogden att han endast behöfde säga mig vägen till sin kammare, dit jag snart skulle komma efter då jag slutat mina böner. pHan pekade på en vindeltrappa, hvartill man såg dörren i ett hörn af salen. Ni går ner för denna trappa, sade han, till dess ni kommer till fjerde afsatsen; der ni in i en hvälfd gång, som slutar med en nich, prydd af em staty af den välsignade Jeanne de France; ni skall lätt finna mitt rum, ty ag skall lemna dörren öppen; det är i alla all sjette dörren, ifrån afsattsen. Jag råder ;r att ej efter midnatt qvarstanna i denna sal. Dessförinnan skall ni höra eremiten ringa i lin kloeka, då han gör sin rumd omkring