Aftonbladet – 2 oktober 1855, sida 2

KONGL. TEATERN. I går förekom Martha, hvars goda libretto samt glada och qvicka musik ännu alltid vidmakthålla publikens sympatier. Uti titelrolen fann man mll Andree, hvars spirituella sång och behagliga spel, ehuru båda ännu stadda i sin utveckling, lofva så mycket godt. I vissa ensembler äro lägena nog höga och forcerande för mll A:s röst; hennes lyckligaste momeinter voro den irländska romansen och arian i fjerde akten. Man skulle framdeles måhända med fördel (såsom ock förr skett) kunna i stället för sistnämde i musikaliskt hänseende nog klena nummer inlägga någon annan aria. —Plumketts rol var denna gång öfvertagen af hr Sandström, hvars ypperliga bariton tog sig synnerligen väl ut i de högre lägena och särdeles i portervisan gjorde mycken effekt; uti baspartierna var den naturligtvis nog svag. Hr S:s sång och spel sakna deremot ännu den groteska humor som utgör rolens hufvuddrag. — Hr Uddman är att räkna bland de få af våra manliga sångare som hylla framåtskridandet; hans Tristan är ett nytt bevis på hans lyckade bemödande i detta hänseende. Afven mll Sällström gör sig såsom Nancy förtjent af beröm; hon är ingenstädes utom rölen och sjunger sitt parti ganska behagligt. — Hr Strandbergs röst och rena intonation göra nu som förr och helst i ensemblerna särdeles god effekt; men i det hela stannar ban längre bakom vår period än hvad som anstår en primarius. Vi vilja ingenting säga om hans föredrag af sin aria; han sjunger den i allt fall med känsla och skulle med försöket till en mera dramatisk uppfattning måhända lyckas mindre. I afseende på spelet, särdeles i andra akten, hade man deremot väntat att hr S., med ledning af det utaf hr Ander uppställda förträffliga mönster, skulle i någon mån hafva sökt förbättra den fordna slentrianen: en åtgärd den han var skyldig både sin medspelande och sin publik. HrsS. har ej i någon mån uppfyllt denna fordran. — Ar Lundberghs sätt att gifva domaren länder första aktens final till stor skada. Efter operans slut framropades hufvudpersonerna. För öfrigt var ensemblen temligen klen. I detta hänseende vilja vi ock erinra om nödrändigheten af att slaginstrumenterna ej så vetydligt skynda framom sina kolleger. Efter Martha gafs en schweizisk pas de leux, med mycket behag och skicklighet utörd af fru Sundberg och hr Theodore, hvilka ock framropades efter dess slut.