Aftonbladet – 29 september 1855, sida 2

ömma intriger med mera gynmade riddare och att skrifva visor och epigrammer om dem. Vid denra tid ankom ett franskt fartyg från Malta, medförande en utmärkt personlighet af Johawmiter-ordern: kommendörer de Foulquerre, com kom för att söka chefskapst öfver galeroraa. Han härstammade. från en af den franska adelus gamla krigarslägten. Hans förfäder hade en lång tid varit senöschaller af Poitou, och ledde sitt stamträd ända upp till de första grefvarne af Angollemet3fl FH Kommendörens ankomst förorsakade någon liten oro bland de fredligt sinnade, ty han ansågs på ön för att vara häftig, vildsint och stridslysten. Han hade redan tre gånger van rit på Malta och vid hvarje besök utmärkt sig genom någon öfverdådig och grym handling, Som han nu var trettiofem år gammal; hoppades man dock att tiden skulle hafva afnött den skarpaste eggen af hans vilda sinne, och att han skulle vara något mera lugn och sansad än fordom. Kommendören etablerade sig enligt sin rang och sina anspråk, ty han ansåg sig af högre betydenhet än till och med sjelfva stormästaren. Hans hus blef genast samlingsplatsen för alla de unga franska riddarne. De förtrodde honom all den skymf de erfarit, eller trott sig erfara, och uppöfvade sina näsvisa och satiriska anlag på de högädlas och deras beundrares bekostnad. Riddarne af andra nationer funno snart samtalsämnena ocb hållaingen i kommendörens hus sårande och obehagliga, och upphörde så småningom att besöka det. Kommendören förblef å la iete för ett kotteri af landsmän, ! hvilka sågo upp till honom som ett fullkom lighetens mönster. Om han ej var så butter, stojande och grälaktig som förr, hade han i stället blifvit högdragen och storskrytande; Han tyckte om att-orda öfver sina fordna blodiga dueller. Då man såg bonom på gatorna, var han vanligen åtföljd af en oordnad hop unga franska riddare, som efterapada hans egen trotsiga och egenkära hållning, Dessatbrukade han då föra med sig till soc. nernaXför bans dödliga strider, utpeka sjelfy,