Aftonbladet – 29 september 1855, sida 2

mentsehefer eller kammarherrar vid hofvet. Efter ett kort vistzsude på Malta tillbriegade riddarne resten af sin tid i sisa egna fädersesland, eller gjorde blott då och då ett besök på öm. Som ds, medan de voro der, hade blott några få militöriska pligter att uppfylla, fördrefvo de tiden med att göra sig artiga för de sköna. Der var likväl en sällskapskrets, till hvilken de ej kumda virna tillträde. Denna bestod af några få familjer af den infödda malthesiska adeln. Dausa familjer, af hvilka inga medlemmar tillitos inträde i ordan, gjorde sig en heder af stt ej hafva mågot umgärge med dess riddare och inslöppte i sina enskilda kotterier ingen mer än stormästaren, hvilken de erkändes som sia öfverherre, savat medlemmarne af det ordosskapitel som utgjorde hans rådkamsmare. För att göra sig skadeslösa för detta utestäingande, öfverförde riddarze sitt galanteri på nästa sambällsklasg, boståsnde af dem som isnehade civila, administrativa och juridiska ambsten. Fruntimmeraa af denna klass kal. lades Aonorate, eller högädla, för att skiljas från de lägre klagserna, och ibland dem voro många af utmärkt behsg, skönhet och förmåga att tjusa. Afven inom denma mera gästfria klass voro ej alla riddarse lika gynnade, Do ifråa Tyskland hade bestimdt företräde, med snledning af deras ljusa, frieka hy och älskvärda sätt att vara; näst efter dessa kommo de spanska kavaljererna, med anledning af deras ridderliga och djupa hängifvenbet och grannlaga tystlåtenhet. Huru eget det än låter, voro de franska riddarne sämst ansedda. De malthesiska damerna fruktade deras flyktighet och deras böjelse för ekr;t och skydde all beröring med dem. De voro derför tvungna att åtnöja fig med eröfringar bland fruntimmerna i den lägre klasseg. De hämnade sig på gämrmalt franskt manör, genom att göra de högädla till föremå för alla slags skämt och upptåg, genom att spionera på deras