Aftonbladet – 27 september 1855, sida 3

SSEKGISSER AES PURE MAOGESATER. DUE FAARARSITIRAS OA TALSERSURSIRIISA ren. På sjötullsinspektienens yrkande fälldes de båda stackars främlingarnse att hvardera för sin rysliga förseelse böta 20 rdr bko. Förlora de till på köpet på hemvägen sitt salt, så ha de gjort en ganska dålig affär. — I mändags e. m. hade smideshandlaren Erik Larsson sutit och sofvit ä en bänk uti Fflumlegården och under tiden blifvit bestulen på sin klocka och stn portemonnaie, den sednare innehållande 8 rår rgs. Tjufren, som är förut för stöld straffade skrädderiarbetaren Anders Petter Dahl, greps i går af polisen, oeh anhölls klockan. I dag inställd till polisförhör erkände Dahl tillgreppet. Målsegaren äterbekom det honom frånstulna, och mälet remitterades till rådhbusrätten. — Skoarbetaren Pehr Adolf Engström, hvilken undergått ett års arbete å fästning för delaktighet i Marsoroligheterna 1848, blef i går häktad derföre att han å krogen i huset n:o 43 vid Tullportsgatan å söder från husegaren Lindberg tillgripit en sedel å 50 rdr rgs. Ehuru näringsidkerskan Ekblom intygade att Engström några dagar efter tillgreppet till henne lemnat en dylik sedel och erhållit 30 rår kontant och intagit förtäriog för Ööfrige 20 rdr, nekade Engström. Mot Ekblom förekom att hon, ehuru af Lindberg underrättad om stölden, dock af Engström emottagit sedeln. Målet anstår för inkallande af personer som närvarig då vexlingen skett. — Ransakningen med mördaren Carl Larsson skulle i dag fortsättas, men uppsköts tills i morgon emedan den mördade skepparen Westerbergs matroser då kunna efter sitt tillfrisknande närvara vid förhöret. — Hos öfverståthällareembetet har i dag blifvit anmäldt att en å ett handelshus anställd bokhållare försvunnit, och att det visat sig att han är på balans på en större penningsumma. — Såsom tillägg till gärdagens referat om det Sändmarkska mälet får nämnas att fro Sandmark sjelf afrest till Gefle och medhaft arresteringserdern, utfärdad för Stockholms polis, och hos stadsfiskal Kook utverkat sig pigan Lindboms håktande och hitsändande med fångskjuts. Uti nära 3 veckor har Lindbom varit häktad under forslingen hit. De parsedlar Lindbom innehar påstår hon sig hafva erhållit af kapten Sandmark sedan hustrun begifvit sig bort från mannens bostad öch sammanflyttat med Borgström. I dag instälides Lindbom iklädd fång drägten inför rådhusrättens sjette afdelning, till följd af utaf fru Sandmark å pigan utvirkad stämning under yrkande om ansvar för horsbrott med hennes man. Ehuru mälet påropades först sent på middagen kom fru Sandmark ieke tillstädes, hvarföre domstolen efter öfverläggning förklarade att målet skulle afskrifvas. — Förfärlig våldsverkan af en nittonårig yngling, Om den yngling som föröfvat nådan omförmälde illbragd varit uppfödd i Calmar stad, hvilken, enligt hvad kändt är, har oadt om qvastar, skulle hans försummade upptuktelse möjligen kunnat tillskrifvas bristen på ris, men då den unge brottslingen uppväxt i den angränsande landsbygden, förefaller det sannolikare, att orsaken till hans utomordentliga vildsinthet härledt sig från den beklagansvärda liknöjdhet hvarmed det vigtiga kall ofta bedrifves, som har till äliggande att genom inplantning af kristendomens milda låror förmildra de unga lynnen hvilka af naturen erhållit anlag för öfverdåd och grymhet. I en baekstuga, Lundeberg kallad, på Tulonda bys eger, några hundra alnar frän sjelfva byn, belägen i Mörlunda secken, Aspelands härad af Calmar län, bodde 1851 en enka, Anna Magnusdotter, 65 är gammal, tillsammans med sin trettioåriga dotter, Anna Fredrika Nilsdotter, som var känd för ett lättfärdigt lefnadssätt, hvaraf första frukten främfjddes är 1845 och den andra sedan 1881 ärs början förväntades. Vid samtal om detta sitt tillständ, hvilket lärer i trakten varit allnfänt kändt, och på tilifrågan af Ätskilliga personer vid olika tillfällen, hvem som vore fader till det barn Anna Fredrika förväntade, plägade hon än nämna samma person, af hvilken hon förra gången skulle blifvit häfdad, än fälla yttrardöti som antydde att hon vid sina uppgifter kunde välja efter godtfinnande bland flere, än åter säga, att modren icke ville höra talas om nägon annan säsom dotterns lägersman än bondesonen Jonas August Johansson i Talanda; men för många förklarade Anna Fredrika, att denne August, som var född den 9 April 1832 och således då var nitton år gammal, verkligen var den sem förorsakat hennes belägenhet, beskref huru enträget han förföljt henne med sina kärleksförklaringar och tillade någon gång en varning att icke omtala dessa upppifter, för att ej reta August eller hans föräldrar, hvilka Auna Fredrika befarade kunna göra henne niget ondt: . Å) Föräldrarne hade ocksä, enligt deras egna döttrars berättelser, fällt hötande ord öm hvad söm kunde hända Anna Fredrika, deråst hon beskyllde August att vara fader till det väntade barnet, och August sjelf, vid samtal om denna beskyllning, hade sagt till ett vittae: jag vill ej gå hem till henne, ty då blir det oväsen !e af, men träffar jag henne eljest, skall ljag slå henne för beskyllningen, och till ett annat vittne: sär det sä, flaker jag skökan och sedermera tar Johan Carlsson i Tolunda med mig och bär bort stugan. Söndagen den 6 Juli 1851 tillbragte August aftonen tillsammans med nägra drängar vandrande fram och åter på byns område. De försökte klockamihaltf elfva att komma in till en madam: som bodde på ett torp i närheten, och når hön vågrade att öppna sin dörr, uader förmsnande, att de blott ville hafva bränvin, utbrast Avgust: i natt skall jag hålla er varma, förbannade skökor! Tio minuter derefter skildes August inne ibyn från sällskapet och begaf sig på väg åt Lundeberg i afsigt att slå Anna Fredrika, mot hvilken han hyste agg. oeh hat för hennes yttranden om honom. Sedan han under vandringen mött två flickor, men sprungic undan dem-tippåt ett berg oeh görät sig, tog han vid ankomsten till Lundeberg ett utanför stugan liggande stycke af en gärdesgård, uppryckte väldsamt ttugudörren oeh inträdde i stugan, der Anna Fredrika ec) hennes mor lågo afklädda, den förra i en softa och den sednare i en sätg; gaf modren, som vaknade och satte sig upp i sängen, ett så kraftigt slag med stören på kinden, att hon förlorade sansningan; gick derpå fram till Anna Fredrika, som emellertid rest sig upp i soffan och frågade, hvad han ville, gaf henne med stören ett svagare och derefter ett starkare slag, detta sednare ä baksidan af hufvudst, så 5 stt Anna Fredrika neddignade; utan att uppgifvanäI got klagoljud eller vidare röra sig; förmodade då att hon var död och utkastade nägra glöd ur spiseln på I golfvet för att antända huset och sålunda dölja sitt brott, hvarpä han skycdade hem ech gick till sängs. En förbigående, som märkte rök ifrån stugan, ropade högt Anna Magausdotters namn, hvarvid hon åter fick neg sansning att i största hast rädda sig ur den qväfvande röken, hvarefter äfven lågor utbröto och hastigt grepo omkring sig. Medren ropade förgäfves på Anna Fredrika! När eldsvådan på Lucdeberg blef känd i Tulunda by och budkafle derom gick från gård till gård, skyndade äfven August ur sängen, klädde sig, sprang ut på bygatan och frägade hvar elden var lös, under förebärande att han varit för yrvaken att förr taga reda derpå, sökte två särskilda gångar rycka ett ämbar från ena annan person, som dervid hänvisade AuÅ gust att, om han ville hafva ett ämbar, taga det i Å sina föräldrars gård; sprang derpå fram till Lundeberg och biträdde att bära vatten till eldsiäckningen, men tillsade flere, som äfvenledes biträdde, att icke taga vatten ur en källa som låg nära dserintill i hans faders beteshage, utan i stället hemta ur en å på längre afstånd; syntes mycket förlägen, när någon vid branden betraktada honem och kumde icke längre hålla ut, när Anna Fredrikas lik, illa skadadt af elden, blef, medelst en båtshaks under venstra ar