Aftonbladet – 27 september 1855, sida 2

BEI, VDA USAs SSPPTe VILVLRKE BLI SSUIAUNvE, NYPAR ifrån belägringens b-rjan serverade kanonerna, förtjena min varmaste tacksamhet. Den beredvilhga hjeriliga och kraftfulla medverkan, som vär flotta, under befäl af konteramiral sir Edmund Lyons, skickligt understödd af sir Haustan Stevart, gifvit oss, har i hög grad bidragit till den lyckliga utgången af vårt företag. Vid detta tillfälle torde den anmärkning kanske tillåtas mig, att om det behagat den Högste att förunna min alltid saknade företrädare i befälet att afge denna rapport, det enligt min öfvertygelse skulle varit en af hans angenämaste pligter att uttala sitt varma erkännande af det oskattbara bistånd och räd som han vid alla tillfällen fiek emottaga af sir Edmund Lyons. Om sakerna stundem hade ett mörkt utseende och utgången syntes: tvifvelaktig, var han till hands att uppmuntra egh lifva, och hvarje biständ, som kunde vara egnadt att befrämja operatisnerna, gaf han med den för britiska sjömannen egendomliga hjertlighet. Ingenting har mer bidragit till den lyckliga utgängen af det närvarande företaget än den bjertliga samverkan som lyekligtvis alltifrån början egde rum emellan flottan och hären. Jag kan icke nog låforda det förhällande som ädagalagts af kungliga ingeniörerna under sir Harry Jones, söm ifrån årets början ledt belägringsoperationerna. Sedan någon tid låg han på sjuksängen, men vid den skiekelsedigra stormningen kunde han ej förmås att vara frånvarande, utan lät bära sig i en bär till löpgrafvarne för att bevittna fulländandet af sina mödosamma företag. Den varmaste tack är jag äfven skyldig offiesrarne och soldaterna af det kungliga artilleriet under befäl af gereralmajor sir R. Daeres, som under de svära operationerna af denna långvariga belägring så väsentligt bidragit till dess lyckliga slut. Dessutom måste jag nttala min tacksamhet för den bjertliga medverkan och bjelp som vid utförandet af särskilda åligganden i tjensten gifvits mig af stabschefen, generaladjutanten, och generalqvartermästaren samt generalstaben, likasom af divisionsoch brigadgeneralerna. Jag måste åt en sednare depesch öfverlemna. att för ers herrlighet namngifva de officerare af olika vapen som jag skall taga mig friheten rekommendera till er särskilda uppmärksambet. Jag anförtror denna depisch åt major Leieester Curzon, som sedan krigets början varit anställd såssm andre militärsekreterare, först hos min ädle företrädare oeh sedan Hos mig, och skall vara i stånd att gifva ers herrlighet otförligare meddelanden än de tränga gränserna för en depesch tilläta. (Undert.) James Simpson.v De första underrättelserna i bref om Sebasetopols intagande hafva den 20 dennes ankommit till Paris, men innefatta likväl blott de rykten som den 11 i Konstautinopel voro utspridda; de äro gamska obestämda och till en del uppenbart oriktiga. Artillerielden hade under d.8 dänat utan uppehåll; Sebastopol liknade en vulkaxr; nordsidans batterier understödde kraftigt försvaret, synnerligen genom en väl urderhållen eld emot de allierades högra flyel. Presse dOrient;, som likväl äfven i era afseenden är illa underrättad, förmäler att general Pelissier nattem emellan dem 7 och 8 låtit uppställa alla sina trupper, bland: hvilka en obeskriflig hänförelse herrskade. Om morgonen undersökte han sjelf om alla hans ordres voro utförda; kl. 12 på middagen tystnade artilleriet. och signal gafs till anfall. Med en underbar häftighet passerades Malakowverkens graf och intogs bastionen i trots af den häftiga elden i fromten och på flankerma, i trots af ryssarnes förtviflade mot stånd och ett försök af dem att gå offensift till väga, hvilket gaf anledning till en blodig strid man mot mar. Tre timmar varade striden i sjelfva bastionen och de der bakom liggande fästringsverken. Ryska artilleristerna dödades vid sina kanoner, de trupper som utgjorde besättniagen kastades öfver ända, vallar uppfördes genast till skydd för eröfrarne, ryska kanorerna vändes emot ryssarne sjelfva, de i reserv stående kanonerza framskaffades med raskbet och snart planterades trikoloren under kanomdunder på Malakow, helsad af hela armån. Flera gånger återkommo ryssarne med friska trupper för nya anfall, mer misslyckades oupphörligt till följd af frarsmänsnens fasthet och den mördaade eld hvarmed de blefvo emottagna. Times korrespordent skildrar såsom ögomvittne tilldragelserna de sista dagarne före stormningen. Hans meddelanden gå till der 8 kl. 11 f. m., således till tiden omedelbart före stormangreppet. Vi meddela ur hans skildring följande utdrag: Den 5 Sept. Vid dagbräekningen hade franska batterierna öppnat sin eld. Himlen var klar, och en stilla bris, som höll i hela dagen, blåste ifrån sydost, kommande från steppen, i riktning at den belsgrade staden. Dennas hvita husmassor glänste i ljuset af den uppgående solen; orörliga lågo de fientliga örlogsskeppen i den spegelblanka hamnen; lika orörlig den allierade flotian utanföre i öpppa hafvet. Ifrån Catbeartkullen kunde ögat tidigt på morgonen, då hvarken krutrök eller dimma förtog utsigten, öfverskäda största delen af stadspanoramat oeh dess omgifningar; i vester Karantänshamnens verk, de franska löpgrafvarne framför densamma ända till flaggbatteriet; öfver det sednare såg man ned i de förstörda förstadsqvarteren och på de ännu stätliga husmassorna af hvit och röd sandsten, hvilka äro uppförda terrassformigt på sluttningen emellan trädgärdar och kyrkor. Endast östra delen af den ungefär 200 fot höga kulle, på hvilken denna stadsdel är belägen, läter sig negare öfverskädas, och der ser man äfven tydligare verkningarne af den tidigare bombarderingen. Der står en kyrka, hvars vidt gapande taköppning utvisar ien väg som en bemb banat sig; några af de bästa husen förete väldiga remmnor; andras murar äro så genomborrade af kulor, att de blifvit genomskinliga som ett säll, rundtom krossade tak, sönderslagna kolonner, affallna murstycken, oeh midtibland dessa ruiner, helt nära flaggbatteriets verk, flera nyanlagda batterier i den bästa ordning, och hvilka hittills sannolikt ieke lessat något skott. Äfven på spetsen af kullen, inom den krenelerade muren, skönjas delar af den andra befästningslinien; tydligast bland dem ett batteri på högsta stället som med sina mörsaro i anseende till sitt läge fått namn af Kråknästet. Från denna punkt draga sig fiendens öfriga verk oafbrutet ända till stora Redan och Malakow. Bakom den förstnämda ser man kasernerna oeh linieskeppens master, under det i öster Inkerman oeh dess höjder afsluta horisonten. På mergoren den 5 September kl. !, 6 var denna otsigt ännu fri. En half timma sednare voro berg oeh dal uppfyllda af tjook krutrök. Franska löpgrafvarne voro i daggryningen lifligare än någonsin; för hvarje minut fylldes de allt mer och mer; det var klart att kanonaden åter skulle börja; men kapslarne voro ännu ieke borttagna från fänghålen, och midtemot arbetade ännu några ryska soldater i sina långa grå rockar helt lugnt för att reparera skadorna på deras flaggbatteri. Då uppgingo plötsligt längsefter jordkurtinen emellan bastionerna n:e 1 och 2 trenne eldkolonner, hvilka togo väldiga massor af jord med sig i höjden. Det var fransmännens fladderminor, hvilka skulle förstöra den fientliga eontrescarpen och ge signal till eldens öppnande. I samma ögonbliek öppnade sig äfven på hela den långa linien en verklig eldström från hela artilleriet med rök och dam ech ett förfärligt dunder, sem em jerden remnat eeh slungat sioa vulkaniska masser emot staden. De franska linierna insvepte sig, innan man