Aftonbladet – 27 september 1855, sida 1

STOCKHOLM, den 27 Sept. Stängselfrågan. Uti denna både vigtiga, vid och emellan riksdagarne, samt så välutom som inom publiciteten, mycket omtvistade fråga har kammarköllegium nyligen afgifvit sitt utlåtande, i anledning af Rikets Ständers vid förra riksmötet deruti till K. M:t gjorda hemställan om utfärdande af en ny stängselförordning byggd på den grundsats, att hvarje jordegare skall ansvara för vården af de kreatur han utsläpsper, eller gälda den skada de å andras egor agöra, dock med förbehåll att angränsande jordsegare eller delegare i samma byalag må, om ade flesta hvilka ega mer än hälften af de sifrågavarande hemmanen eller byalaget det önska, fortfara med. den nuvarande stängselaskyldighetens fullgörande.s Kammarkollegii pluralitet, kammarråden Falkman, Fehr och Bonnedakbl hafva väl icke. ansett sig tillkomma att ingå i undergökning om rättsenligheten af nämnde grundgats, men deremot sökt vidlyftigt utreda frågan om principens användbarhet här i landet, satbt dervid kommit till den slutsats, att förslaget härstädes icke är praktiskt tillämpligt. Såsom skäl för denna äsigt anmärker kolleium i första rummet de vidt skiljaktiga lokalförhållandena i rikets olika provinser, oeh hvilka kollegium anser på vissa ställen alldeles omöjliggöra kreaturens vallning eller tjudring, som likväl skulle blifva en nödvändig följd af den ifrågakomna grundsatsens erkännande. — Byarnes genom laga skiften ända till 94; mantal och derunder sönderstyckade samfälta betesmarker skulle ock utgöra ett hinder genom svårigheten för innehafvarne af dylika mindre, af spridda tegar bestående hemmansdelar att med sina granmar förena sig om gemensam vallning. -Och def detta hinder icke möter, förmenas kostnaden uppgå till vida högre belopp änden hägnaden medför; äfven om det läte tänka sig, att jordbruket kunde umbära den betydliga arbetskraft, gom för vallningen erfordras. Hvad beträffar skogsförlusten, som stängseln förmenas orsaka; så anmärkes att på flera oxter dertill ej användes mer ungskog, än som i allt fall behöfver uthuggas för den tätt uppyexande skogens ändamålsenliga gallring; att hvarje egares särskilda jordtegar icke behöfva förses -med stängsel; att, då en väl uppförd gärdesgård kan ega bestånd 12 till 15 år och derötver, samt då den omstänges, en stor del af gärdslet och en del af stören vidare är användbar, skogen icke för hägnadens upprättande och underhållande i rågång anlitas så att dess framtida bestånd i någon märkligare mån äfventyras; samt slutligen att författningarne medgifva annat hägnadssätt än af. träd, såsom stengård, jordvall, vattengraf och lefvande häck, hvilka slags hägnader på många orter mer eller mindre allmänt begagnas. kKmot Rikets Ständers förslag, att angränsande egare eller delegare i samma byalag finge, om de flesta, hvilka ega mer än hälften af de ifrågavarande hemmanen eller byalaget, det önska, fortfara med den nuvarande stängselskyldighetens fullgörande, erinrar kollegium; att på många, möähända de flesta ställen; ett stort antal jordegare hörigenom skulle tvidgas att emot sin vilja afetå från en af dem för nödig ansedd hägnad, och att flerestädes skulle för sådan hägnhads bibehållande erfordras delegarnes enhälliga öfverenskommelse. Vidare skulle icke, förmenar köllegium, någon öfverenskommelse med sådan pluralitet kunna vinnas t. ex. inom de stängsellag, der endast två delegare äro af olika tanke antingen med lika eller olika egölotter, eller der antalet af delegare är jemt, möd lika eller olika ogolottör; men dex ena hälften af