ket; han ser huru befriaren genomstinger den ene med lansen och klyfver den andre ända till sadeln med ett enda hugg af sitt svärd samt sälunda lemnmar de trenne anklagarne döda på fältet och bekräftar utan en skugga af tvifval den sköna hertiginnamg obsflöckadse trobet samt hennes lagliga rättighet till hertigdömet. Luften genljöd af bifallsrop; man hörde ej annat än beröm öfver hertiginnans skönhet och dygd och den främmande riddarens tapperhet; men ännu högre steg den allmänna glädjen då kämpen uppslog hjelmgallret, och man igenkände dragen af en bland de tappraste riddare i Spanien, berykted för sin oförtrutenhet i det täcka könets tjenst samt för sina irrfärder kring verlden för att upptäcka dylika äfventyr. Den värde riddaren var likväl illa sårad och låg länge sjuk till följd häraf, Tacksam för det beskydd hans arm tvenne gånger lemnat henne, besökte den älskvärda hertiginnan honom dagligen under hang sjukdom och belönade slutligen hans uppoffrande ridderlighet med sin band. Konungen ville väl gerna att riddaren genom ännu ytterligare vapenbragder skulle gjort sig förtjent af en dylik lycka, men hofmännen förklarade att han redan gjort sig förtjent deraf genom att sålunda i en dödlig stridså Poutrance försvara hennes goda namn och rättigheter, och hertiginnan sjelf lät förstå att bon yvar alldeles nöjd med den skicklighet i att föra sina vapen som han vid henneg befrielse i skogen ådagalagt, . Deras bröllop firades med stor ståt. Denne hertiginnans sednare man hvarken fastade eller bad, såsom bans företrädare Philip den tålige hade gjort, och likväl fann han större nåd inför himlens ögon, ty deras äktenskap blef välsignadt med en talrik afkomma — döttrarne kyska och sköna som deras mor, sönerna hurtiga och tappra som deras pappa och beryktade liksom han för deras beredvillighet att trösta bedröfvade damer och öfvergifna enkor. (Forts.) 4