Aftonbladet – 26 september 1855, sida 1

STOOKHÖLA, den 26 Sept. rJustitie-stats-ministerns underd. berättelse till Kongl. Maj:t angående civilaoch brottmålsärendena i riket år 18535, hvilken afgafs i sistl. Februari månad, är nu genom tryck tillgänglig och innehåller som vanligt en massa tabeller och kolumner med siffror, hvilkas studium är temligen enformigt och besvärligt, hvarföre vi förmoda att lika litet Kongl. Maj:t som någon annan, som icke har öfverdrifvet godt om tid, tager en noggrannare kännedom om detta digra och dyra opus. Orsaken härtill får väl-till en del sökas i sjelfva planen för arbetet, som ensamt för brottmålen uppoe icke mindre än 43 särskilda tabeller från och med 3 å 4 till och med 28 kolumner på hvarje tabell, hvaremot alla de -slutsatser eller vanmärkningar., till hvilka dessa många siffror skulle kunna leda, antinger helt och hållet saknas eller äro till den grad enfaldiga och som man säger illa hopkomna, att man svårligen står ut med att läsa desamma. Ehuru dessa berättelser utgå under justitieministerns namn, vilja vi likväl icke förebrå honom den märkbara brist på skicklighet hvarom de bära vittnesbörd, ty då en särskild byråchef (hr Carlheim-Gyllenskjöld) är tillsatt med ingen annan tjenstebefattning än att för hvarje är utarbeta den ifrågavarande berättelser, så borde justitieministern skäligen vara befriad från att personligen deltaga i detta arbete. Vi förvåna oss endast att hvarken den nuvarande eller föregående justitieministrar upptäckt, så väl att uppställningen af sjelfva tebellerna är alldeles oriktig och snarare förvillande än upplysande, som att hr Gyllenskjöld är olämplig för den ifrågavarande befattningen och icke besitter hvarken den skarpsinnighet eller ens den skriftställareförmåga som erfordras för att åt detta slags statistiska arbeten gifva något intresse ellor ens tillförlitlig ledning för omdöraet. Beträffande först afdelningen för civila mål, så uppgifvas deri åtskilliga förhållanden som väl erfordra en närmare förklaring för att kunna rätt fattas. Så finner man t.ex. af tab. 6, att då antalet af alla instämda mål vid häredsrätterna, innan ännu bergstingsrätterna voro indragns, 1830— 1834 utgjort i medeltal 80,104, så skola, tedan efter den tiden jemväl bergstibgsrättafnål blifvit i första instangen behandlade vid häradsrätterna, målens vid de sednare antal hafva utgjort endast något mer än 58,000; likasom, då åren 1830—1834 vid underdomstolarne i städerna antalet instämda civila mål utgjort nära 12,000 årligen, antalet af samma mål vid rådstufvurätterna, med hvilka kämnersrätterna nu äro förenade, åren 1851—1853 minskats till omkring 8000 årligen. Ett: sådant resultat gränsar, likväl gnart segdt till det otroliga, då under de sednare 20 åren folkmängden ökats med täkert en half million, och en mängd nya rättsförbållanden uppkommit gom förr icke existerade; i följd hvaraf det synes vara oundvikligt att jemväl antalet tvistemål måste ökas. Fördenskull lärer man få taga för afgjordt att något väsentligt fel här ligger förborgadt i statistiken. Tillförlitligare förekomma uppgifterna angående hofrätternas arbeten, hvaraf skönjes, att då åren 1832—1834 i medeltal dit .inkommo 8438 mål, så har antalet sådana efter lagmansrätternas indragning utgjort från 9300 till 9800. Men äfven denna omständighet tyckes ådagelögga, att de civila tvistemålen äfven vid underrätterna ökats, i stället för att minskas. -Emellertid gör ensamt en-så beskaffad motsägelse som denna, attmanfattar misstroende till. de gjorda uppgifterna.och således icke vågar derpå bygga några slutled ningar. Afdelningen för civila mål är ocksg särdeles knapphändig, då den ieke upptage,