Aftonbladet – 25 september 1855, sida 3

RÄTTEGÅNGSock POLISSAKER. Schagerström-Sellingska mälet har i dag åter förevarit, dervid aktor förklarat sig, i fräga om Schagerströms åtgärd att göra Sellipg betäckt för hans fordran framför andre kreditorer och Sellings vetskap och medverkan i denna sak, hafva hos rådhusrättens afdelning för konkursmål anmält sig vilja föra talan. I fråga om den verksiällda raderingen af Schagerströms böcker, kunde hr Mellbin ej yrka något an svar, då ej utredt vore hvem som denna radering verkställt, och i fråga om Lästbom skulle ha aflagt falskt vittnesmål, ansåg han att ingen bevisning derom emot Läsibom förekommit. Derefter uppläste agenten Berggren ett i flera punk ter affattadt slutpåstående, hvars längd gör det svärt att för närvarande detsamma relatera, och på hvilket Selling om 14 dagar skall afgifva sitt svar. — En målare vid namn Lund, boende wid Högbergsgatan, hade en dag då han hemkom funnit att hans lärgosse vid namn Lundberg ej uträttat i arbetet hvad han föreskrifvit honom. Då lärgossen, på sillfrågan hvad han gjort, svarat att han utfört annat arbete, hade mästaren sagt att han skulle ha verkställt hvad honom blifvit anbefaldt. -Derpi svarade Lundberg: Det ena först, det andra ssa. — Jaså, är du näsvis? inföll mästaren. — Nej, det är jag icke,, svarade lärlingen, hvarpå mästaren tilldelade lärlingen en öräl. Sä läpgt öfverensstämma kärandens, svarandens och ett vittnes uppgifter. Men om det följande förefinnes någon olikhet. Mästaren säger, att lårlingen tog honom i håret med en hand på hvardera sidan om hufvudet samt dervid drog af honom en hel mängd hår, och lärlingen påstår att han blott för att hålla mästaren ifrån sig och hindra honom att störta svaranden baklänges, dervid några nymålade hjul skulle blifvit skadade, fattat honom om nacken, och om dervid något hår i misshugg kommit in i händerna, så hade svarandens mening ej varit att lufva upp hr Lund. Vittnet intygade att Lundberg tagit mästaren i håret, med en hand på hvardera sidan, men om det var för att hålla honom, som svaranden kallade det, eller i vredesmod, blef ej så noga utredt. Vid till fallet hade lärlingen varit något beskänkt, ehuru ej fullt öfverlastad. Följande dagen var lärlingen på en krog när han skulle arbeta. Mästaren hemtade honom hem och örfilade upp honom, som Lund sjelf kallade det. Lärlingen tog då äter sin lärmästaro i håret och lufvade honom, som ett vittne intygade, men efter hvad svaranden uppgaf blott för att hålla honom ifrån sig. Två andra vittnen intygade, att Lundberg straxt efter första uppträdet förklarat att han tagit mästaren i håret för att hälla honom och nekat be om förlåtelse, emedan, som han sagt, han ej hade något att be om förlåtelse för. Lärlingen Lundberg dömdes för det han förförde lat sin mästare till 18 dygns vatten och bröd samt att göra Lund offentlig afbön. — Då poliskammarens session i dag slutade först efter kl. 3 på e. m. kan först i morgon redogöras för de mäl som förekommit.