Aftonbladet – 25 september 1855, sida 3

i ett år och en dag efter hans frånfälle; men skulle det kunna bevisas, att hon under denna tid på något sätt afvikit från tin trohet, skulle arfvet öfvergå till hans brorson, som herr skade öfver ett närgränsande rike. Efter att hafva upprättat detta testamente, dog den gode hertigen och vardt begrafven.. Knappast var han nedsänkt i sin graf förr än brorsonen kom för att taga arfvet i besittning, öfvertygad, att som hans onkel dött barnlös, riket naturligtvis skulle tillfalla honom. Han kom i raseri, då testamentet upplästes, och den unga enkan blef förklarad arftagerska till riket. Som hat var en häftig, vildsinnad man. och en af de tappraste krigare i hela landet, fruktade man att han kanske skulle: med våld söka tillvälla sig riket. Han hade likväl till skötevänner tvenne ogifta farbröder, ett par storskrytande, liderliga gamla sällar, som i all sin der fört ett utsväfvande !och lättsinnigt lif och nu på gamla dagar smickrade sig med att hafva en djup ock vidsträckt kännedom af verlden och menskliga naturen. ;Kära gosse, lugna dig dus, sade de, shertiginnan är en ung och vacker enksa. Hon har just nyss begraft vår broder, som, Gud fröjde själen, alltid var för mycket böjd för fasta och böner och höll sin kära hustru ständigt bunden hemma. Hon är nu som en fogel, utsläppt ur buren. Tror du hon skall hålla sitt löfte? Pah, pah — omöjligt! — Tro våra ord — Vi känna menniskorna och framför allt qvinnorna. Hon kan ej stå ut så länge; hon vore inte qvinna — vore inte enka då — det är vi som säga dig det, och då kan du tro det. Bevaka derför noga enkan, och du skall snart kunna beslå henne med att hafva brutit eller kringgått sitt löfte — och då är hertigdömet ditt. (Forts. följer.)