Aftonbladet – 24 september 1855, sida 2

Article Image
eas intagande de pt. 1855 ligga 322 dsgar, under hvilka platsen var utsatt för ett eafbrutet, mer eller mindre starkt bombardemsnt. — Om förloppet af de i Upsala förefallna arbetaroroligheterna ger Upsala-Biet följande detaljerade berättelse: Vår annars i allmänhet temligen lugaa och fredliga stad har i dessa dagar tyvärr blifvit en skådeplats för vilda och hemssa uppträden. Se här hvad som förefallit. I onsdags tidigt på morgonen syntes på stadens broar och åtskilliga husknutar följande skrifoa uppmaning anslagen: Ålla srbetare samlas i afton kl. half 9 på stora torget. för att nedgöra bränvinspatronerne och sädesmånglarne. Hårmed utpekades tydligen en eller annan af dem bland stadens handlande, som till följd af stora spanmålsaffårer plåga uppköpa en betydlig del af den härstädes torgförde säden. Som dylika proklamationer på en rå och obildad massa, med djup känsla af eget betryck och egna lidanden, mena med temligen dunkla begrepp om andras rätt, aldrig förfela att göra ett starkt intryck, dels emedan de ansiå den ömmaste strängen i deras hjertan: den oförrätt och det för tryck man tror sig lida, dels äfren emedan de tala till deras fåfänga, i det de antyda att man här med vigt och betydenhet kan upptråda, sä blef äfven nu följden den, att vid utsatt tid en betydlig folkmassa samlade sig, i förväntan på hvad som komma skulle. Vi begagna oss af detta uttryck, emedan vi äro öf. vertygade att större delen ej rätt viste hvarom frågan var, eller hvad de sjelfva ville, utan helt passift läto leda sig af en eller annan anstiftare, som antingen af personligt agg eller af andra passioner hänfördes till de våldsrmheter som sedan följde och hvilkas upphofsmån de voro. Sedan nu, som sagt, en betydlig mängd af den arbetande klassen, hvar äfven åtskilliga s. k. bamnbusar sällst sig, samlats på torget och sedan stadeps borgmästare uppläst upprorsplakatet och uppmanat mängden att skingra sig och gå hvat och ea bem till sitt, började man att draga sig ned åt Svartbäcken, oeh stannade utanför handl. Grönbicks bostad, såsom en den der synner. ligen ådragit sig massans ovilja och förtrytelse. Ef ter åtskilligt oljud klingade snart en inslagen fön sterruta, och ätskilliga mer eller mindre hg uttalade hotelser började äfven läta höra sig. En mängd af den studerande ungdomen, som hiv varit blotia äskadare af detta uppträde, började nu finna tiden vara inne att sätta en gräns för detta ofog. De bildade sig derföre i tätt slutna led och började marschera frem mot den sammanpackade och hojtande massan, hvilken dervid genast undanvräktes eller tog till flykten. Straxt derpå hördes klämtning från domkyrkyrkotornet tillkennage att en eldsvåda utbrutit. Alla skyndade nu frän platsen ät det håll der elden syntes, hvarvid dock nägra okynniga passade på tillfålle och utslogo nägra fönster hos den fört omnämnde personen. : Det dröjde ej länge förr än man erfor att ett Hus brann straxt utanför staden, och att detta hus varenp lada, tillhörig förbemälde handlanden Grönbäck. Förut nämnda omständigheter zöra det temligen säkert att mordbrand varit rätta orsaken tiil ifrågavarande eldsväda, Ladan var nemligen belsgen utan för ladugatan i Fjerdingen, föröfrigt liggande halt enstaka, sch framförallt, utan någon beröring med något hus med eldstad. Visserligen fanns vid ladan ett brädskjul, och det vore säledes möjligt att något löst folk i detta skjul inqvarterat sig och dervid genom ovärdsamt umgående med cigarrer, tändstickor eller dylikt förorsakat elden. De förut nämnda förhällandena eller de hotande demostrationerne mot hr Grönbäck, göra det doek, tyvärr, alltför troligt att denna eldsväda äfvenledes var ämnad utgöra en dylik demonstration. Hela huset, som ganska hastigt stod i full låga, nedbrann till grunden, likasom: den deri förvarade otröskade säden genomträgdes af olden och uppbrann ända till botten. Ger sjelfva eldsvådan anledning till so gliga refexioner, så erbjödo åtgörandena för släckningen sannerligen icke heller nägon glädjande anblick. Redan deri visade sig någonting eget, att, utom studenter, hvilka nu säsom vanligt, ehuru ftaligt, med kraft och ifver lemnade sitt biträde, alla de vid eldsvådan närvarande oeh vid släckningsarbetet bebja!plige, på högst få undantag när, utgjordes af arbetsfolk. Stiadens öfriga invånare tyckss hafva ansett att saken ej anginge dem. Skulle anledningen härtill vara att eldsvådan ej var inom sjelfva staden och endast sträckte sig till en lada — en anledning hvars gilighet såsom skäl för uteblifvande och undandragande kf ett verksamt biträde vi lemna derbän — sä borde man dock besinnat, att ladan var så pass nära sta len, utt med en vindens kastniog och nägot starkare olåst elden utan tvifvel skulle hafva tet sig in i lensamma. För att sjelf helt beqvämt :å gå till sängs i vanlig tid och säsom om ingening vore på färde, låter man emellertid på detta sätt dem, som nela dagen haft tungs arbete, dermed äfven Tortsätta på natten, oxktadt desse, hvilket är at märka, kro de som vid en allmän eldsväda hifsa minst att förlora. Såsom nägenting ej mindr räråt vilja vi först och fråmt nämna, a niens brandsprutor samt fjerdingsdistri le enda vid tillfället närvarande. Af iga lät sig ingen afhöra, mer än stadens n:o 2, om ankom, eskorierad af två (säger 2) mzaoch deröre, ölan bäde befäl och minskep, efte i ju da närsaro fterväsde utan att sagnad. För det ardra kommer hä ) vatien från början var : ingen och hela eldsvådan så knupp, t-enne närarande sprotoras ej öfrer fem till tia ninuter hvarje sång kunde vara i verksamhet, för att sedan öfver ela qvartstimman vänta på vatten. Deita ej blott ördröjdo släåckningen, alldenstund elden under hvarje ippehåll äter tog upp sig der den redan en gäng var lämpad, utan hade äfven till följd at; hela släckninsen endast kunde ävägabringas på det sätt att de rinnande stockarne och säden med oerhördt arbete rogos i sär, och bit för bit afsläcktes. Hade tillgäng å vatten funnits, skulle väl ej något af trävirket, nen deremot otvifrelaktigt större delen (eller det are) af sädesbingarne kunna: räddas, hvaremot de u, då da måste rifvas i sär, i och med detsamma aturligtvis ända ned till botten förtärdes. AR alla attenkörare i hela staden voro frän börjin endast yra närvarande, nemligen från rådman Weström, yssloman Schram, haudiandea Grönbsck och häradskrifvaren Morin; till hvilka sedermera vid pass kl. kommo fräna arotekaren Wimermark, sockerbagaren sit tillgån

24 september 1855, sida 2

Thumbnail