Aftonbladet – 24 september 1855, sida 2

— Den officiella tidningen för i lördags innehåller följande vigtiga regeringsbeslut: Kongl. Maj:ts kungörelse om inställande tills vidare af karantänsskyldigheten för fartyg och resande från utrikes orter; gifven Stockholms slott den 21 September 1855. Wi OSCAR o. s. v. göre veterligt: att sedan kolerasjukdomen under loppet af zsistlidne och innevarande månader yppats å flera izrikes orter och deribland äfven i Stsckholm och Götheborg, från hvilka begge städer en oafbruten sjöfart underhålles me: de ställen i riket, dit fartyg från utrikes ort få in löpa, hafve Wi funnit godt tills vidare, eller intil! dess annorlunda varder af Oss föreskrifvet, i nåder medgifsa och förordna: 1:o att den i Wår nådiga förerdaing af den 5 Sep tembsr 1854 stadgade undersökning och karantäns skyldighet för fartyg och resande icke må ega rum, samt ait fartyg och reskndo under tiden friksllas frår dan i 3 af samma förordning stadgade skyldighet aw vara med sundhetsbetyg försedde; och 2:0 att föreskrifterna i 44 2 och 4 af Wår nådiga förordning den 13 September 1854, om hvad vid utbroit af kolera inom riket iakttagas bör, emellertid jemväl skola tillämpas å fartyg, som till svensk hamn från utrikes ort anlända. Det alle som vederbör 0. ä v. Stockholms slot: den 21 September 1855. OSCAR. J. F. Fåhreus. Denna regeringshandling kan icke annatän mottagas raed största tillfredsställelse. Särskildt är detta stora framsteg i den inre lagstiftningen för oss en källa till glädje, då vi så ofta haft anledning till anmärkningar öfver de många vidunderligheter som af det hittills rådande karantänsväsendet varit för anledda. Då Aftonbladet för något mer än två år sedan började ådagalägga ändamålslösheten och orimlighetea af spärrningar mot kolserafarsoten, stodo vi i detta afseende nästan ensamma i våra bemödanden, och så litet var allmänna tänkesättet i denna fråga då ännu upplyst, att den af oss så ofta och så eftertryckligt åberopade erfarenheten i alla andra civiliserade länder till en början knappast gjorde något intryck. Det fordrades en omedelbar erfarenhet af alla de oordningar, eländen och omenskligheter som spärrningssystemet medför, för att en tidsenligare åsigt skulle vinna inträda. Denna erfarenhet dröjde ej heller att inställa sig, och vi hafva att tacka de sist församlade ständernag underdåniga framställning i ämnet för de kongl. för ordningarne af den 5 och 13 September sistlidet år, hvarigenom de inrikes spärrningarne helt och hållet upphäfdes och den utrikes segelfarten kom i åtnjutande af betydande lättnader. Sedan de inrikes karantänerna voro upphäfda, visade sig emellertid orimligheten af deras bibehållande i afseende på utrikes orter i hela dess stötande löjlighet. Vi hafva under några månader haft det ledsamma åliggandet att uppteckna de slående bevis derpå, som nästan hvarje ångbåtstur mellan utländska och inhemska hamnar i så rikt mått erbjöd, och den allmänna öfvertygelsen har i detta fall blifvit så afgjord, att regeringen icke längre kunde fördröja ett medgifvande åt det sunda förnuftet. Det kom visserligen nåzgot sent, då seglationstiden nu är snart slut för året; men sent är bättre än aldrig, och ehuru kungörelsen är utfärdad endast tillsvidare, tro vi oss med säkerhet veta att dess bestämmelser icke i någon händelse komma att blifva återkallade. Enligt 2 8 i författningen af den 13 Sept. 1854 ega invånarne i en ort, dit fartyg från smittad ort ankommer, låta på egen bekostnad inrätta sjukhus för ankommande kolerapatienters mottagande, och polismyndighet eller sundhetsnämnd på stället att, innan passagerare och besättning lemnas tillträde ill land, låta undersöka huruvida fartyget vid ankomsten har eller under resan haft kolerasjuk ombord, i hvilket förstnämda fall de sjuka mottagas på sjukhuset och fartyget vå dagar :afhålles från gemenskap med den friska ortens invånare, samt fartyget och gods som anses smittoförande under tiden vädras och renas, utan att likväl, lossning eller lastning må under tiden förhindras. Den 4 illåter, att der vid inloppet till någon vid Saltsjön belägen hamn en allmän karantänslats finnes inrättad, den ofvannämda undersökningen och reningen må, efter sökt och af vederbörande embetsmyndighet meddelad tillåtelse verkställas under inseende af karantänsbefälafvaren, hvarvid kolerasjuke, om sådana finas, må å karantänshuset till vård intagas. Dessa båda paragrafer innehålla således inga öreskrifter, utan endast medgifvanden, hvaraf