Article Image
j BLANDADE ÄMNEN. — Åtterboms besök hos Beethoven. . Vår utmärkte, nyligen aftlidae, dikiare Aavicibom besökte på sina resor äfven Wien, för att lära känna dess skalder, lärda och kompositörer. Bland dessa träfe fade han äfven på den för sina sarkaciska inf lioch originalitet samt för sitt festbetiska lexikon, bekante doktor Ignatius Jeittelss af denna litterärhistoriska familj, inom hvilken filosofiskt, medicicskt och teologiskt vetande samt diktkonsten sålt under ett ärhundrade i arf, såsom en familjegendon. Jeitteles hade lofvat Atierbom ati uppfylla bans önI skan att lära känna den siore musikera Beethoven, och så-begålvo de sig en het sommardag will mästarens boning, som var belägen utom staden. Bekantskapen skedde på ett egendomligt, sällsynt sä.t, och vi meddela här berättelsen derom med Jeitteles egna ord: Vi hade genom den heta eftermiddagssolen biifvit mycket upphattade. När vi kommo in i Alserförsia den, stego vi två trappor upp. Vi draga på klocksträngen ; men iogen läter upp. Vi vrida om ryekeln, dörren går upp, rummet är tomt. Vi klappa nu på dörren till mästarens arbetsrum, och då iccen ropar vstig in!, klappade vi äter, men med samma påföljd; och dock hörde vi att nögon fanns derinne. Nu trädde vi dristigt in; men hvilken oväntad öfverraskning! Vid väggen midt emot oss, på hvilken Foro uppklistrade Zera kolossala pappsrsark, försedda med noilinier ai kol, stod, med ryggen vänd mot oss, Beethoven — men i hvilken drägt! Genom den hbesvärande sommarvärmen hade säkerligen kläderna blifvit mästaren obeqväma, och så hade han helt onaelt lagt dem af och stod der endast klädd i.en ort skjorta, ritande upp med ett rödt stift Eyktiga noter på väggen. Derunder trädde han än tillbaka, än ukrmare väggen, slog takt understundom och arslog Sfven några tangenter på ett bredvid stående klever utan strängar. Tillfälligtvis kom han icke en enda sång att vända sig om mot dörren. — Atterbom och jag sågo leende, men likvål något förlägna, på hvarandra. Att göra buller hade icke tjenst till något; den myeket döfre maestron skulle ändå icke hafva saärkt vår närvaro, och om vi irädde in på honom, ,-kulle vår närvaro sätta honom i förlägenhet. — Ni vills, sade jag till Atterbom, säkerligen icke gom skald taga med e7 det minnet till Norden, att ni har sallat denne store enius från hans måhända djerfvaste flykt åter neu till jorden. Men ni kan säga: jag har sett Beethoven dikta, jag har sett hoczom skapa; låtom oss åter gå vår väg osedde öch ohörde. Vi gingo. Men visserligen,, tillägger Jeiieles, z2rtsppade vi den store mannen in flagranti.s (S.P.) I — Kostlig reklamation. 9Soca sockenhantvärkaren G. Jonsson Sandström Uti N:o 34 Besjyidt nmg underteknad hafva af honom tagit En ring af Guld — får jag härmed Underräta almänheten at det är osanning —det är en Person som Jag knapt Tjenoer ock kan säleds aldrig ha varit I äggtenskapsförbiodelse med Bvnom — troligt saknas medvetande vid en såder besjylning Brita; Carolina; Renström i Gumark., (Ur Skellefteå Tidning.) — Guldsandsfålten i Brasilien. Till Köpenharin har anländt em skrifvelse från den i Brasilien resande danske natunorskarer professor Reinhardt, hvarest man finger belnäftelse på de förut omtalde uppgifterna em upptäckten al rika guldsandsdistrikt i det inre af detta land. Xessa områden äro bebodda af fiyktade negerslafvar (qn ilombas), af hvilka kringresande krämare fingo guldav nd i utbyte för sina varor. Dessa krämare förde sm rt underrättelsen härom till landets hufvudstad, hvara fter quilombas uian dröjsmål blefvo förjagade från moa tillhåll af krigstrupper. Från Rio Jareiro utskierades sedan föreningar af sakkunnige män för att ugdersöka dessa områden, och innan kort hade de också ganska riktigt hittat på zegrernas dJiggings,. Behäxlningen var redan för de första dagarne rätt betydlig, dö man ofta nog bittade guldstycken om 6 uns. Ett aktiebolag, med ett kapital om 500 contos, stiftades uti Rio Janeiro för att efter alls konstens reglor göra sig grufvorna till godo. Detta den nya veridens nya Eldorado ligger uti landskspet Maranhao uti Maracassumes floddal i norra Brasilien, men olyckligtvis under ett så tropiskt klimat, att det är obeboeligt för europeer. Det uppslammade landet, i hsilket guldsanden aflagrat sig, består af grof kiseljord och grus efter en jernhalti. lerskiffer, som finnes i kompakt form i de kringliggande bergskedjorna och afdelas af talrika qvartsgångar, hvilka fört med sig guldet npp på jordytan från onderverlden. Afiagringarae af denna brasilianska guldsand, som kanske under en tidrymd af millioner är afnötts från de på guldmalm rika klipporna och blifvit afsstta i dalen, mäste efter de vetenskapliga föreningarnes beskrifning vara åtminstone lika rika som de i Ural, Kalifornien och Ny3 Holland. Sskerligen skola de bidraga till dessa hittills nästan obebodda, sydamerikanska trakters be!olkande, på samma sätt gom Kaliforniens och Australiens guld grufvor gjort med dessa zoner, och det i så mycket högre grad, som de nysstämda länderna börjat lida af utmatlning. Europserna lära nog ocksä förstå sig på att till sig draga största delen af denna rika guldskörd; ty om de också icke sjelfva äro i ständ ati nägon längre tid lefva och arbeta under eqvatoras brännande sol, skola de i ställe; låta andra arbeta för sig. 9 id

22 september 1855, sida 3

Thumbnail