— em i rr ARR ——— en ringa ersättning gjorde jag mig genast till herre öfver detta dyrbara dokument och medförde det såsom ett minne af stället... Jag bör ej umderlåta att nämna det derna by är ett paradis så väl för kor som menniskor. Man skulle i sjelfva verket nästan kunna anse kon här vara föremål för lika mycken dyrkar som huuden bland de gamle egyptierna ; och det med mycket skäl, ty hoa är i sanning stöllets skyddsgudinoa. Samma samvetsgranna renlighet, som ingår i allt annat, iakttages äfven vid detta vördade djurs behandling. Hoa behöfver icke, ständigt vandra ute, ty om vintern, då hon lemnar den rika betesmarken, har honm till sin disposition ett hus, väl bygdt, väl måladt och hållet i den mest fullkomliga ordning. Hennes stall är af rymliga dimensioner, golfvet är skuradt och fejadt; henzes hud blir dagligen skrapad, borstad och tvättad så mycket hon kan önska sig, och svansen är prydligt uppbunden i taket och prydd med ett band. i På min återfärd genom byn gick jag förbi de Predigers eller prestens hus, en mycket angesäm bostad, hvilken ingaf mig rätt förmånliga tankar om religionstillståndet inom byn. På tillfrågan beröttade raan mig att invånarne för lång tid tillbaka hade lefvat i ett tillstånd af den största liknöjdhet i religiöst afseende: det var förgäfves presten försökte väcka deras tankar på ett tillkommande lif; himlens salighet, såsom mean vanligen målar den, föreföll dem helt obetydlig. Slutligen uppträdde en dominikapermunk ibland dem, hvars äsigter voro helt olika de föregåerdes. Han beskref det Nya Jerusslem såsom ett ställe för den största renlighet och saygghet, med de vackraste diken och kansler och busen helt skinande af målning, polering och glagerade tegelstenar. Han bedyrade att aldrig någon höst, eller åsna, eller katt, eller bund, eller någonting annat, som kunde åstadkomma buller eller orenlighet, dit skulle inkomma, och försäkrade att der skulle endast bli skurnming, sopning, tvättning, målning, förgyllning och polering från evighet till evighet! Sedan den