Aftonbladet – 22 september 1855, sida 2

RT NRA FARA staurationen försiggått, oeh min vän återfått större delen af sin förmögenhet. Jag var ej i Paris vid den tiden, men vid min återkomst skyndade jag att lyockönska honom. Jag famn bonom magnifikt etablerad i första våningen af sitt hotell. En betjent i livrå förde mig genom lysande salonger, till ett rikt möbleradt kabinett, hvarest jag fann min lille fransman liggande på en soffa. Han emottog mig med sin vanliga vänlighet; men jag såg att det glada, godmodiga uttrycket hade flytt; hans öga var fullt af bekymmer och oro. Jag yttrade min glädje öfver hans lycka. Lycka? upprepade han, bbahl! Jag har blifvit plundrad på en furstlig förmögenhet, och de gifva mig blott några smulor deraf som skadestånd. Ack! Jag återfann min fordna fsttiga och förnöjda vän såsom en af de rikaste och olyckligaste menniskor i Paris. I stöllet att njuta af den rikliga förmögenhet han återfått, saknar han dagligen det öfverflöd som blifvit honom fråntaget, Nu ströfvar han ej längre omkring uti Paris i lycklig sorglöshet, utan väntar bland de uppvaktandes skaror i ministrarnes salonger. Haus lojalitet har bortdunstat med glädtigheten, han drar på munnen då Bourbonerna nämnas, och höjer till och med på axlarne då han hör konungen lofordas. Med ett ord, han är em af de många filosofer som blifvit omstöpta af restauratiosen, och hans tillstånd är ohjelpligt, ty jag tviflar att en ny motgång, som på nytt brinsade honom i fattigdom, åter kunde göra honom till en förnöjsam man. Brock, eller det tyska paradiset. Det har länge varit ett ämne for samtal och dispyter bland andlige och lärde hvarest let jordiska paradis var beläget från hvilket våra första föräldrar blefvo förvista. Denna råga har blifvit afgjord af vissa rättrogna i T 11 . I Lo LL oa Of TT LAN