Aftonbladet – 21 september 1855, sida 3

Följaktligen är portvaktarens boning stället för mycket sqvaller, och der afhandlas alla enskilda affärer som röra grannarne inomhus. Gården ör likaså om aftnarne en sarlingsplats för de olika familjernas tjenstfolk, hvilka, jemte sömmerskorna från mellanvåningen och vindskuporsa, göra åtskilliga lekar och dansa efter ljudet af sin egen sång och sina fötters eko; vid hvilka tillfällen dansen anföres af portvaktarns dotter — en frodig, täck och blomstrande flicka, gemenligen kallad Za Petite, ehuru nästan så lång som en grenadier. Dessa små aftonsällskaper, så karakteristiska för det glada pariserfolket, uppmuntras af husets invånare, hvilka ofta under månljusa aftnar åskåda dem från sina fönster och balkonger, och fröjda sig åt sina tjenares enkla förströelser. 5 ) Jag måste likväl tillägga, alt det hotel jag beskrifvit ligger mera tyst och aflägset, och att flesta invånarne der äro stadigvarande hyresgäster är efter år, hvarföre der råder mera grannsämja än i de bullersamma, moderna hotellerna i den lifligare delen-af Paris, hvilka beständigt byta omhyresgäster. komme Ea förnöjsam man. I Tuillerieträdgården finnes ett soligt hörn, ander muren af en terass som vetter åt söder. Längs utmed muren står er rad bänkar, hvarifrån man bar utsigt öfver trädgårdens promenader och allger:;i Denna plats är en god tillflykt under gednare delen af hösten och de klara vinterdagarne, emedan den tyckes qvarhålla -den flydda sommarens milda dofter; Lugna och klara morgnar är der riktigt lifligt -med barnflickor och deras glädtiga 6må skyddslingar. Här samlas äfven en mängd äldre fruntimmer och horrar, för att med berömvärd sparsamhet, i enkla förlustel