Aftonbladet – 21 september 1855, sida 3

BLANDADE ÄMNEN. — En björns äfrentyr. Vid Skudesnas i Norge har manskjutit en isbjörn, som förirrat sig dit efter en längre sjöresa: Förnibdligen var det samma björn somy förd från Grönland på ett fartyg till Helgoland, räkade i raseri deröfver att en matros öfvergöt honom med ett ämbar vatten, Hvarpå björnen sönderslog sin bur, jagade besättningen upp i masterna och slutligen hoppåde in vatincet, Mer man förgäfves sökte att åter fingå honom. Vid ankomsten till Skudesrzes var han, efter 50 mils simning; -mycket utmattad och uppkant tå bät, der han treddesig stola få hvila. Bitbesättningen, förskräckt öfver den ovanliga göstens dimensioner, Rvilkå man på afstånd misskänt, anföll honom med slag i hufvadst, hvilket tycktes föga bekymra honom; hen då han sfåtligen fick stryk äfven på ramarne, hvarmed han höll sig fast vid biten, släppte han sitt tag och sam åt land. Emeller id kommo flera båtar till ställetoch man försökts att lägga rännsnara: kring björnens hals, men oten frocigång, enär han alltid med eWaf bakfötterna strök af sig tiget. Då han nått grunl satte han sig såsom en hund att hvila, och nu lyckades det att avbringa ett tåg kring hans hals och 8 å 10 man började hala. Björnen förblsf orörlig såsom en klippa. Darph fästades linan ormkring en sten, så stor att knappast 6 hästar skulle förmått rubba den: man hemtade gevär och sköt den fredlige jätten i halsen. Dervid gjorde han en så våldsam evdlaticn, att stenen rullade öfver ända såsom en träkloss. Skottet tycktes ieko stort bekomma, utan björnen doppade hufrudet i vattnst sisom för att afksla sig och slickade såret, i twittande ställning; åter ett skot: i halsen och samma neddoppningswianöver uppreapades; då detta var gjordt reste sig björnen på bakbenen och lade frambenen i kors på bröstet liksom för att bedja; men den stumma bönen halp icke; ettiredje skott vid bogen dödade hönom: Inelfrorna befonnösg vara alldelas tomma, nen kroppen för öfrigt icke afmagrad.