Aftonbladet – 21 september 1855, sida 3

På det förut finnes en viss förkärlek, bildar man snart en slags tyst bekantskap, genom att ofta mötas på samma promenader. En eller två gånger tilibjöd j.g honom en bänk; Hvarefter vi lyfte på battarre då vi past serade hvarandra; slutligen gick det så långt att vi snusade tillsammans ur hans dosåj hvilket är detsamma som att i österlandet äta salt med hvatandra; från denna stund befästades vår bekantskap. Jag blef nuven trogen kamrat på hans promenader och erforstort nöje af hans godmodiga anmärkningar öfver menniskor och bruk. Då vi en morgon ströfvade genom enaf alleerna, hvars gulnade! löf.dansade för höstvinden, blef min kamrat särdeles meddelsam och berättade mig åtskilligt ur sitt lifs historia. Han hade en gång varit mycket rik och ägt en väcker egendom på landet samt ett präktigt hotell i Paris; men revolutionen, som åstadkom så många beklagliga förändringar, beröfvade honom alltsammans. Under en af revolutionens blodigaste perioder blef han hemligen anklagad af sin egen hofmästare, och några. af--konventets -blodhundar skickades att arrestera honom; men på enskild väg erhöll han underrättelse derom i lagom tid för att hinna fly. Han landade på engelska kusten, utan hvarken penningar eller vänner, men skattande sig särdeles lycklig att hafva hufvudet i behåll, då flere af hans grannar blifvit guillotinerade till straff för sin rikedom. t . Han kom till London med blott en enda louisdor på fickan och utan utsigt att kunna förskafta sig några flera. Han åt en tarflig middag af biffstak, och blef nästan förgifven af portvin, hvilket ban genom färgens likhet tagit för Claret, Anblicken af det smutsiga värdshuset och det lilla mahognyfärgade rummet der bangs middag var en skarp kontrast