Aftonbladet – 21 september 1855, sida 2

ningar. Hvarje våning har sin hufvudingång utåt trappss, gom kan låsas till liksom en gatuport. På det sättet lefva flera familjer och en mängd enskilda personer under samma tak, fullkomligt oberoende af hvarandra, och kunna lefva så i många år uton att, mera än som vanligen är fallet i andra städer, umgås med personer som bo vil sarma gata. Denna lilla verld bar liksom den stora verlden sina grader af olika rang, anseende och värde. Le premier eller företa våningen, med sina stora salonger, höghvältda tak. och granna möblering, är bestämdt den aristokratiska delen af huset. Den and:a våningen är knappast mindre aristokratisk och magnifik; de öfriga våningarne fortsätta i förminskad glans, tills de nå högsta höjden och sluta med vindskuporna, hvilka merändels bebog af några simpla skräddare, skrifvare eller Bömmerskor. För att ej lemna någon del af huset obegagnad, har man inredt hvarje liten besynnerlig vrå, som ej till någotannat kunnat användas, till ett joli petit appartement å gargon, det vill säga ett litet mörkt, obeqvämt näste för någon stackars satan till ungkar). Hela huset hålles stärgdt från gatan genom en stor porie-cochere eller portal för vagnarnes genomfart. Den består af tvenne massiva dubbeldörrar, som öppna sig inåt ett rymligt porthvalf, hvilket fråa framsidan af huzet leder till gården. På ena sidan är en bred trappa upp till öfre våningarne. Bredvid porten har portvaktaren sin boning, ett litet rum med ett eller par märgrämsande sofrum för portvaktarens och hans familjs beqvämlighet. Detta är en af hotellets vigtigante befattningar. Han är i sjelfva verket boningers Cerberus, och ingen kan komma ut eller in utan hans vetskap och tillåtelse. Porten stänges i allmärxhet med ex löpande rigel, från hvilken ett rep eller en jerntråd gårin iportvaktarens