Aftonbladet – 21 september 1855, sida 2

blifvit följd vid min uppfostram samt de olika grenar af vetande hvarmed jag sysselsatt mig. Han fortfor sedan att i korta men bestämda drag framställa de olika kumskaper som det var ef vigt för en ung man i min belägenhet att studera, och till min förvåning fenm jag honom vara en fullkomlig mästare i de vetenskaper jag trott honom vara i fullkomlig okunnighet om och hvaröfver jag med så mycken tillförsigt utbredt mig. Han lyckönskade mig likväl med vanlig artighet till de framsteg jag redan gjort, men rådde mig att för det närvarande heldre vända min uppmärksamhet till de fysiska än de moraliska vetenskaperna. Dessa atudiers, sade han, förse vårt sinne med en mängd värderika fakta och äterhålla på samma gång sjel!förtroendet, genom att visa oss huru obegränsadt kunskapernas rike är, och huru jemförelsevis litet äfven vårt högsta mått af vetande måste vara, Hvaremot de metafysiska studierna, ehuru i och för sig sjelfva en bland våra ädlaste och mest upphöjda vetenskaper, dock lätt förvirra somliga finnen och inleda dem i en mängd obestämda grubblerier. De veta aldrig huru långt de hafva komrit eller buruvida deras älsklingsteorier stå tillsammans med sunda förnuftets fordringar. Dessa studier göra våra unga män ofta stortaliga och svassande i sina uttryck och förleda dem att misstaga sin egen inbillnings irrgångar för der gudomliga filosofiens ingifvelser. Jag kunde ej hindra mig från att afbryta honom, för att medgifva riktigheten af dessa anmärkningar och tillägga, att till och med ag, med min inskränkta erfarenhet, ofta kommit i tillfälle märka detsamma, då jag råkat upga män af detta slag, som alldeles öfverbopat mig med sin stoitalighot. r Sommerville log. Jag hoppas, sade han vänligt, att ni må taga er tillvara för