Aftonbladet – 20 september 1855, sida 2

pen bragtes i oordning, och atheniensarne emnades i ostörd besittning af slagfältet. Jag har zgedan varit till hälften böjd att tro det mr Sommervilles mening var att gifva mig en liten pik för mitt skolpojkspedanteri; men han var allt för belefvad för att ej söka befria mig från ell känsla af förödmjukelse. aJulia, sade han, är vårt familjelezikon i allt hvad namn, årtal och afstånd beträffar och har ett förträffligt minne för historia och geografi. Jeg blef nu förtviflad; såsom sista resursen vände jag mig till metafysiken. Är hön nu också en filosof i stubbs, tämkte jag, adå är det förbi med mig. Här hade jag likväl fältet alldeles för mig sjelf. Jag återgaf kapitel ef er kapitel af min lärares föreläsningar jemte alla hans poetiska förklaringar; jag gick till och msd längre, än ban någonsin vågat sig, och fördjupade mig i sådana metafysiska afgrunder, att jag mer än en gång lopp fara att blifva qvarsittande i dyn. Lyckligtvis hade jag åhörare som, efter hvad det tycktes, ej kunde upptäcka mina bockar. Hvarken mr Sommerville eller bans dotter bjödo till att med ett enda ord afbryta mig. Då damerna aflögsnat sig suto mr Somrserville och jag en stund ensamma med hvarandra, ooh som jag ej längre sträfvade efter att göra effekt, tillät jag mig att lyssna och fann honom ganska angenäm, fan var mycket meddelsam, och af samtalet med honom sat. tes jag i stånd att bilda mig ett riktigare ora-. döme om bang dotters karakter. Mr Somerville hade lefvat mycket i verlden och isyn-j nerhet i den så kallade stora verldex. Han kade erfarit alla de kalla njutningar och leende bedrägerier, alla de sinnets förströelser och hjertatssköflingar, som utgöra dess grunddrag. Likt minga verldens. mär, som atlägsnat sig allt för långt från vår moder na