Aftonbladet – 20 september 1855, sida 1

tycktes ännu kringsväfva de fina dragen, och faderns blick framkallade en fuktig glaws i bennes öga. Han kysste henne på pannan, evligt det franska bruket, och sade: God natt, och Gud välsigne dig, min lilla kära flicka! Julia trippade ut med en tår i sitt öga, ett leende på läpparne och fröjd i sitt unga hjerta; och jag tyckte mig hafva sett den vackraste. målning af faderlig och dotterlig kärlek jag kunde tänka mig. Då jag kommit i säng trängde sig nya tankar i min hjerna. När allt kommer omkringa, sade jag för mig sjelf, plär hon allt hafva själ ändå, fast hon ej blef rörd af min vältalighet. Hon her alla de yttre kännetecknen af en poetisk känsla. Hon målar väl och har sinne för naturss. Hon älskar musik och inträönger i sångens allra heligaste. Hvilken skada att hon ej begriper poesil Men vi skola se till att afhbjslpa denna brist. Jag är ohjelpligen förälskad i henne; hvad har jag då annat att göra än att sänka mig till jemnbredd med hennes själ och försöka lyfta henue till någorlunda jemnhöjd med mig sjelf? Detta är det ädselmodigaste sättet att gå till väga. Hon skall komma att se upp till mig som till en välgörare. Vid alla upplyftande tankar och alla poeticka ingifvelser, som komma att väckas inom henne, skall hon tänka på mig. on förefaller mig läraktig; dessutom skall skilvaden i älder gifva mig tillräckligt välde öfver henne. Hon kan ej vara mer än sexton år, och jag är tjugo fylldas. Efter att hafva uppbyggt detta förtjusande luftslott föll jag i sömn. Nästa morgon var jag ena helt anvan menniska. Jag var ej längre rädd att betrakta Julia, utan såg henne rakt i ögonen med hela en äldre välgörares lugna hållning. Straxt efter frukosten blef jag, likasom dagen förut, lemnad allena med henne, men erfor nu ej