Aftonbladet – 20 september 1855, sida 1

Wolferts-Boosts Krönikor ). (WASHINGTON IRVING. same Öfversättning. Julia biföll genast, utan någon tillgjord tvekan eller några onödiga svårigheter, hvarmed unga damer eljest plöga låta sällskapet dyrt betala ew dålig musik. Hon sjöng en liflig sång i den briljanta stilen, som ljöd gladt och lekande; och det klara ögat och skälmska leendet visade att hennes hjerta dansade i takt med den glada musiken. Hennes lilla kanariefogel, som hängde i fönstret der hon satt, vaknade af musiken och brast ut i en täflingssång. Julia log ett litet trotsigt leende, och spelade mera forte för att öfverrösta sin lilla gunstling. f3å småningom förändrades musikens karakter oeh öfvergick till en klagande sång i moll. Då var det som hela den första tjuskraften ef hennes röst kom öfver mig; då var det hen tycktes sj såsom från hjerta till hjerta. Hennes rar fore så lätt öfver aträngarne, sem em hon knappast vidrört dem. Hela hennes utseende och sätt förvandlades; hennes ögon strålade af det ljuf: vaste uttryck; hela hennes väsende tycktes försmälta i ömhet. Hon reste sig från batpan, medan ännu strängarne vibrerade af sånens sista toner, och gick fram till gin far ör att taga god natt af honom. Hans ögon hade varit ständigt fästade på henne under det hon sjöng. Da bon kom fram till honom, strök han med båda sina händer de glänsande lockarne åt sidan och såg ned på hennes oskuldsfulla anlete med en fars hela ömhet. Musikens förtrollming ) 9c A. B. n:o 211, 212, 214—216 och 218.