Aftonbladet – 19 september 1855, sida 3

Hör de segerrop, som skalla! Lika gälla de för alla, Som en fribetstanke gömt, — Alla dem, som hata czaren Och som minnas, att barbaren Har till träldom alla dömt. Banden brista, som han knutit, Och de bojor, som han slutit Ering en länge tanklös verld ; All den skymf, som oss blef Amnad, Är dock icke ännu hämnad, ff Men kan bli det genom svärd. Hämndens äskor nyss ha dånat Vid det Sveaborg man ränat Ifrån o38 — i nödens dag; — Nu Septembermänen skiner På Sebastopols ruiner ; Czaren fått ett dödligt slag. Tänk dig, huro skönt att skåda: Der den ryska örn sägs räda Nyss så fräckt (o, hvilket hån!) Der — just som man kunnat ana — Svajar trikolorens fana, Herrskar Englands stolte son! Mycket stort väl änna händer, Afven här man kanske tänder Inom kort ett fritetsbloss; Och vid det me: finska kusten, Till en bjelp vi! sista dusten, Konung Oscar mi.cr oss! — . . Men din panna mulnar? Dragen Blekna, och du stär ju slagen, Som af äskan — icke så? O, nu har jag väl förstätt dig; Blicken nu, just nu förrädt dig: Blickar kan man lätt förstä. Du har sett en syn från grafven: Mannen der med marskalksstafven, Han, som stred mot eget land, Och som i fami!jfördraget Gaf värt Sverge sista slaget; — Än han spökar på vär strand. Du har rätt att synas dyster, Och min fröjd var väl för yster (Ack det händer mången gäng !) i Först när frihetsträden knoppas äfven här — då må vi hoppas; Tyst till dess, min glädjesäng! Tesen Be (Ur Tidn. för Fahlu Län och Stad.)