Aftonbladet – 19 september 1855, sida 1

betet med en definition, söm är vigtig att känna för att göra sig rätt reda för hans åsigter i det följande, och hvilken enligt vårt omdöme är fullt riktig. En stat, säger ban sunderhåller i första rummet en krigsflotta, för patt i händelse af krig kunna med sin armå pverkställa landstigning på den fientliga kusten, eller för att hindra motståndaren att göra detsamma på dess egna. Vilkoret för adetta ändamåls uppnående är öfvervigten öfver pmotståndarens krigsflotta; värdet deraf beror på de krigförande staternas ömsesidiga läge. vsÄro de alldeles eller till största delen ätsskilda genom haf, så erhåller: den stat, hvars flotta är öfverlägsen, en ovedersäglig rätt (förmåga?) till offensiven, under det motsståndaren måste hålla sig till defensiven, utan safseende på staternas öfriga maktförhållanoden. Kriget afgöres dock alltid i sista inpstansen fill lands.n . Gränsa de krigförande deremot med större delen af sina länder intill hvarandra och vidröra blott med minäre delar hafvet, så medsför öfvervigten till sjös blott möjligheten att pgöra diversioner på motståndarens kust. emedan hufvudmassan af stridskrafterna då ti.. slands måste utkämpa striden., — — Då detta sednare oftast är fallet, och då okriget i alla händelser endast afgöres till lands, så vore det föga skäl att blott för slandstigningsrättigheten underhålla stora flottor, om ej annat ändamål funnes derför. Detta andra ändamål är den egna handelns skyddande och förstöran :t af motståndasrens. — — — Men här finnes en gradation för nödväncigheten att underhålla en skrigsflotta, härledande sig från den relativa pvigten af nationens landteller sjöhandel. Är den förra öfvervägande, så bortfaller till större delen nämde nödvändighet : 1575) Likasom detta gäller för det hela, så framställes skärgårdsflottans bestämmelse, såsom en del af sjöförsvaret, vara den, att minorr ssitt område försvara egna kuster mot landpstigning och befordra sådan på de fientliga, xeller, med andra ord: att åt den egna armen tillhandahålla skärgårdsområdet och skydda dess vinomskärsförbindelse (här svarande mot hanideln), men derifrån hindra motståndaren och hinvdra hans inomskärsförbindelse.s — — Gränserna för skärgårdsflottans område finnas öfverallt, der större och djupgående fartyg icke med fulikomlig ledighet kunna röra sig, således uti alla skärgårdar, vare sig mer eller mindre täta, samt vid alla grunda farvatten. Äfven erinrar förf. satt ekärgårdsfiottan kan till sina operationer begagna hela det område, som af dess egen örlogsflotta omedelpbert beherrskas.p Efter denna inledning betraktas i de följande kapitlen: 1:0o naturen af vexelförhållandet mellan armeån och skärgårdsflottan; 2:0 naturen af vexelförhållandet emellan fästningar och skärgårdsflottan och 3:0 naturen af örlogsfiottans infiytande på skärgårdsflottan. I det första utredes skärgårdsflottans bestämmelse såsom understöd åt armån för transporter och landstigningar. I det andra erinras först om en fästnings allmänna bestämmelse, att åt dem försvarande lemna en säker tillflyktsort och ett stöd i händelse af nederlag, samt att i det längsta uppehålla och hindra en fiendes framträngande. Samma inflytande utöfvar äfven en inom skärgårdsområdet belägen fästning i afseende på skärgårdsflottan, såsom stöd för en underlägsen och tillflyktsort för en selagen. Å andra sidan hindrar en skärgårdsflotta i betydlig mån fästningens inneslutamde. Örlogsflottans inflytande på skärgårdsflottan åter har olika gradationer, men såsom allmän regel deduceras, att den stats skärgårdsflotta, hvars örlogsflotta har öfvervigten i öppna sjön, äfven bör erhålla öfvervigten i skärgården, om denna är öppen och föga bred samt på många ställen tillgänglig för örlogsflottan. Men ju mera skärgården tätnar, dess mer aftager örlogsflottans inflytande. Dessa satser framställas såsom innefattande den allmänna lagen för sjökrigets inflytande på landtkriget, på hvi!ken krigsteater och under hvilka omständigheter som helst. I följande kapitel utredes, hurusom ett väl utveckladt bevakningeoch rekoögnosceringssystem bör utgöra en hufvudbeståndsdel af skärgårdskrigstjensten. : Bärifrån kommer förf. till ångfarteas inflytande på skärgårdsflottan, och söker bevisa, att på den punkt, som ångkraftens användande för skärgårdsförsvaret ännu befinner sig, kan en ångflotta icke helt och hållet ersätta en roddflotta i skärgården, Han erinrar att man vid de öfverspända förhoppningarna på ängkraftens inverkan i detta fall synes a glömt, att en strid med de nu brukliga skärgårdsfartygen måste inträffa; att skärgårdsstriderna företrädesvis äro artilleristrider, och att i sådana strider bombkanonsluparne otvifvelaktigt skola erhålla öfverhanden, så väl till följd af den ringa träffyta de erbjuda ångfartygen, kom i anseende fill svårigheten att skydda dessa sednares machiner. Vi kunna blott i förbigående nämna detta och måste hänvisa till boken för sjelfva bevisningen, -somsynes oss klar och bindande, men hvarvid förf. ingalunda förnekar ångfartygens stora nytta för skörgårdskriget i och för bogsering och transporter, hufvudsakligen af ammunition, proviant, vatten och sjukattiralj. Härefter följer ett kapitel om skärgårdskrigets taktik, men hvarvid utrymmet ej tillåter att uppehålla 088. I den tredje sfelningen har förf. sökt använda de förut uppställda allmänna reglorna till besvärande af den frågan: Huru kommer den svenska skärgårdsflottan sannolikt att användas uti ett blifvande försvarskrig mot Ryssland? Orsaken hvarföre han hufvudsakligen nämnt Ryssland ligger i den tanken, att om Sverge kan försvara sin sielfständighet mot denna stat, så har det föga att frukta af någon annan. Denna id, ehuru ofta blott instinktlik och föga grundad på noggrannt eftertänkande, anser han likväl, och utan tvifvel: med rätta, kunna obetingadt antagas såsom ett-axiom vid ordnandet af Sverges för