Aftonbladet – 18 september 1855, sida 3

sfver poesi, för att fånga en ouppmärksam åhörarinnas bifall! Att grubbla öfver broderandet af en blomma, medan jag utbredde nig öfver Miltons skönheter! Hon kunde åtminstone beundrat poemet, om hon ej gillat et sätt hvarpå jag uppläst åtskilliga stycken !erur; ehuru jag var säker att äfven detta ingaunda var att förakta, ty min mor och mina systrar brukade alltid säga, att jag läste lika väl som någon aktör deklamerade. — Åh. det är utom allt tvifvel;, tänkte jag, miss Sommerville har myeket-litet sjöll Sådana voro minga föreställningar och betraktelser under dennå första dag, af hvilken jag tillbringade större delen i mitt eget rum, ty jag var ännu matt. Aftonen tillbragte ja, i förmaket, hvarest jag sysselsatte mig med senomseendet af miss Sommervilles portföljteckningar. De voro utförda: med mycken smak och tydde på en sann uppfattning af naturens. egendomligheter. De voro alla hens nes egna och fullkomligt fria från alla dessa ritmästares retoucheringar och nyanceringear, hvarmedelst unga damers teckningar, likasom deras hufvuden, utstofferas för sällskapslifvet. Der var ej heller något falskt prål eller utstuderadt bländverk med färger — det var allt utfördt med: en ovanlig enkelhet och sanninge sOch dock, tänkte jag, shar denna lilla varelse, med så rent öga, att det liksom i ett klart vatten återspeglar naturens tjusande former och :magiska färgspel, intet sinne för poesillp Då mr Sommerville sednare mot aftonen såg min blick allt emellanåt dröja vid harpan tolkade han och uppfyllde med vanlig artiighet min hemliga önskan. Julia, min flicka, sade han; smr Mountjoy önsksr höra din harpa; låt oss äfven få en aång eller två. jä (Forts. följer:)13