Aftonbladet – 18 september 1855, sida 3

:ade, vändande sig. till sin mer: Jeg har sutit och funderat.på om jag skall sy-desså blommor cen eller flere färger, måmma.n Om en ispigg inträngt i mitt hjerta, kunde ief.ej så fullkomligt afkylt: mig. som dessa ord. pHvilken dåre har jag ej varitsrotänkte RÅ för mig sjelf; söm slösat vackra tankar och ett ädelt språk på detta trånga sinne och okunniga öra! eri flicka. vet ingenting,om pOgsi,. Ochs jag. fruktar -hon:ej ensshar. sinne för de gudomliga skörheterna i Miltons För iorade Paradis. Kan rågon, z2om ej fattar poesi, bafva sann känsla och varmt hjerts? Dock, homär ung; ,denna gren af.hennes uppfostran har kånske blifvit försummad; änrv irgod tid att ersätta hvad som brister. Jag vill bli hennes lärare. Jags:vill tända denna heliga låga i hennes själ ockblishenmes ledsagare genom sångens förtrollande Iaud. Men i det hela anser jag det dock sorå ex olycka att. .jag just. råkat.bli förälskad i en qviona som.ej begriper poesi. : Dagen förgiok, ej så helt och hållet tillfredsställande som jag väntat mig.. Jag var liksom litet flat öfver att miss Sommerville ej tycktes hysa minsta romantiska känslighet, När allt kommer omkringa, tänkte jag för mig sjelf, sär hon cj annat än en liten glads lynt., toka, .mera.. passandesatt splocka vildblommor, spela på flageolett och rasa med sin lilla hund, än att samtäla med en man af mitt sinne.r Jag.tror likväl; för att säga sanringen, att jag var mest förtretad på mig sjelf. Jag trodde mig hafva gjort den sämsta figur någon hjelte, vare sig i sagor eller romaner. någonsin gjort. Jag förlorade allt tålamod med mig sjelf, då jag erinrade mig de misslyckade försöken af en lätt och elegant konversation under morgonens töte-å-tete. Och sedermera min långa odrägliga, föreläsning