Aftonbladet – 18 september 1855, sida 3

återupphfra mitt mod; att jag skall hafva lättare att Enna mig med tvenne än med ex. en sfter det nu så är, vill jsg taga tillfilt.i akt ochi visa denna unga dam, !attrjag ej är en sådan enxfaldig stsckare som hon troligtvis föreställt gig. — — Jag tog SPP boken som låg på soffan.: Det var Miltons.Förlorade Paradis: Ingenting kunde vara lyckligare; detsöppnade ett vidt fält för min högtrafvande vältalighet. Jag började genast en vidlyftig)skildrimg afsdess -förtjenater, eller fättare.ett ontäsiastisktdoftal öfver dem.: Mitt -tal:riktadesitill-mrs Sommerville; emedarsjag fann att jagskunde tala bmera otvunget-med henne är med dottern. Hon tycktes mycket känslig för skönheterna af det herrliga. posmet och. gauska böjd för att deltaga i.mina anmärkningar; men det var ej min mening att höra henne tala, jag ville tala sjelf! Jag förekom henne vid ållt hvad hon håde att sägav Jag öfverhopadesheime med mångfalden af mina ider och understödde och förklarade dem med långa citationer: af för foktöreni 4 va md Medan jag sålunda talade kastade jag då och då.en sidobliek. på miss, Somerville för att ae hvad verkan det gjorde på henne. Hon hadecdett: broderi uppspändt i häge framförsig; men hade: upphört med sitt arbete och sait med-nedslagnha ögon, liksom försänkt i stum uppmärksamhet, Jag kärde mig obeskrifligt stolt, men erinrade mig i detsamma med någon förargelse det företräde hon vunnit öfver mig vid vår tåte å tåte. Jag beslöt att fullkomna: min seger och fortfor följaktligen red fördubblad ifver att tala, till dess jag slutliger alldeles uttömt mitt ämne, eller rättare mina tankar. Knappast hade jag yttrat det sista ordet, förr än miss Somerville höjde ögonen från ar-. betet, på hvilket hon hållit dem fästade, och