Aftonbladet – 18 september 1855, sida 2

tande blommorna och rosenfärgade gardinerna. . sOlycklige yngling, suckade jsg för mig sjelf, söndersliten sf dessa vilda passioaer, som med ljuden af en röst och spåren af en fot täfla om herraväldet öfver ditt hjertala Jag hade ej länge förblifvit i detta sinnestillstånd förr än jag hörde dörren sakta öpp-! gas. Jag vände hufvudet dit för attse i hvsd. gestelt det förtrollade palatsets invånare först skulle visa sig för mig — antingen som page, kldd i grönt, en dvärg af vedervärdigt uts seende, eller en trollpacka med hemska blickar. Det var min egen betjent Scipio. Han närmade sig med förtgtiga steg och våt förtjust, som han sade, att se det jag var mig så lik igen. Mina första frågor gällde hvar jag var ech huru jag kommit dit. Scipio berättade mig en lång historia om huru ban varit ute i en kanot för att fiska vid. samma id jag begifvit mig af. på min äfventyrliga färd; om huru han märkt det hotande ovädret och min oundvikliga fara; huru han hastat till min hjelp och hunnit just nätt och jemt fram för att frälsa mig från min våta graf; samt huru svårt det varit att återkalla nig till Hf, och huru jag sedermera; i ett tillstånd af omedvetenbet, blifvit förd till detta hus. vo Men hvar är jag då? var min upprepade fråga. I mr Sommersilles hus.s Sommorville — Sommerville l lag eriarade mig att jag hört deten gentleI detta namn. nylige. bosatt sig på 1 från min fars egexdom, på mo:den a? Budson. Han kallades ge1 pdea franske Sommerviller; troligex sedan ban tillbringat sin ungdom i Frankrike och ännu i sitt lefnadssätt och sina husiga anordningar visade spår deraf, Det var