Aftonbladet – 18 september 1855, sida 2

de in i rummet, spelande: på eh flageolelt och åtföljd af en liten lurfvig-huwd somkom dansande efter honne: Hennes zigenarhatt hade fallit tillbaka på bhemses. axlar; eM rikedom af glämsande brunt hår låg i: rika, fast något-oordnade lockar krisg,.hennes sansigte, som-leende framstack mellan dem; med ett uttryok af hälften blyghet, hälften skalkaktighet. 4 Vid åsynen af mig tvärstannade hon i den mest hänförande förvirring, framstammadeett ord eller två, såg sig om efter fadern och sled ut ur rummet. Jag hördes heane straxt derpå springa uppför trappan likt ettskrämdt rådjur, medan den lillachunden skällande följde henne. Då miss. Somerville åter kom in i förmaket, var hon en helt annan menniske:. Hon smög sig sakta, med ohörbara steg ch Jjuf blyghet fram vid moderns sida; hennes hår var prydligt ordnadt, och en ljut radaad höljde hennes sammetsfina kind; -Mr Somerville ätföljde fruttimren och presenterade mig ordents ligt för dem. Mänga vänliga frågor gåfvoa mig att besvara, och mycket deltagande yttrades med anledning af min olyckshändelse; sedermera öfvergiok man till några allmänna anmärkningar öfver den romantiska naturen i trakten, Niken tycktes vara de båda fränimron Canska välsbekants— aNi skall vetar, sade mr Somerville, natt vi wurtna för-sjöförder.oeh älska att uppsöka hvarje liten .bugt och skuggig vrå af floden. Min dottervär dessutom en stor älskare af det pittoreska och öfverflyttar hyarje klippstycke och dal till sin portfölj. A propos Julia, visa mr Montjoy den der vackra platsen du härom Jagen aftecknade. Julia lydde rodnande och ramdrog ur sin portfölj ett utkast, måladt i (atten färger. Jag hade så när ropat till vid less. äsyn. Det var min fåvoritplats. En